Måste man verkligen ha en titel?

Så sitter man här på kontoret i Finland igen. En massa hyror har precis gått ut och lugnet har lagt sig för en liten stund. Egentligen borde jag väl göra projektarbetet nu när jag har några minuter över men det är ju så jävla tråkigt... Roligare att skriva blogg.
Konstigt det här att jag alltid kommer på bloggen när jag har något tråkigare att göra.

Har varit här uppe i tre veckor nu och planen har hela tiden varit att jag ska jobba med projektarbetet när jag har tid över, saken är bara det att jag inte har någon tid över... ett litet dilemma det där.

Nästa vecka blir det ännu mindre tid tyvärr, eller inte tyvärr, det är av en rolig anledning. Jag ska ut på min första långsafari. Kommer köra Ylläs-Rajamaa-Kangos-Tärendö-Ylläs. Ska bli otroligt kul och spännande måste jag säga. Mor min var lite orolig över hur det skulle gå men det är väl en mammas livsuppgift att oroa sig... hur hon nu orkar det, varför oroa sig över något som man inte kan göra något åt?

Måste säga att det känns lite tråkigt att sitta på kontoret en sån här dag, det blev just klarblå himmel och strålande vårsol, skulle mycket hellre suttit på en sjö och pimplat röding i skrivande stund... Måste nog gå ut en stund...

Over and out

Back in real life

Hej och hallå

Så var man tillbaka i Övertorneå igen efter en underbar period i Äkäslompolo. Tiden där kan väl beskrivas med många ord, glädje, frustration, hopp och ökat självförtroende.
Har till största delen haft hand om franska grupper, något som har försvårats en del av att min franska i bästa fall är bristfällig och deras engelska har varit på ungefär samma nivå. Men det är inget som inte går att lösa. Jag och Danne hade, trotts språkförbistringar, kyla och gråtande barn, riktigt trevliga dagar när vi var ute och isfiskade med dem.

Men den tiden tog sålunda slut och jag var tvungen att bege mig tillbaka till skolan igen. När jag kom tillbaka var det med blandade känslor. Detta berodde mest på att jag visste att det kommit en massa nytt folk till skolan så internatet är nu helt fullt. Visst är det kul med liv och rörelse men att konstant börja om och lära känna nya människor man ska bo med börjar slita på en.
Med detta i åtanke har jag medvetet dragit mig undan lite och ser hur saker och ting utvecklar sig. Dock verkar de allra flesta vara ena riktigt trevliga prickar.

Tyvär är detta allt jag ids skriva för tillfället, dessutom ska jag gå och laga till en entrecote med potatismos.

Over and out

Back in Äkäs

Halloj

Så var man tillbaka i Äkäslompolo... Har varit en riktigt skön början. Efter fyra dagar har det hänt en hel del. Det mesta kul och en del spännande.
Måste säga att det är otroligt roligt att träffa alla människor igen och dessutom inse att man fortfarande känner igen dem.

Har även börjat guida, kör isfiske med franska grupper... bara att slipa upp skolfranskan igen, något som inte går så bra men man gör tappra försök i alla fall. Så länge gästerna är nöjda så är det bra och det har de varit än så länge.

Har inte så mycket mer att säga för tillfället men ville uppdatera lite, återkommer vid ett senare tillfälle.

Over and out

Norrsken

Vilken skön helg.

Har absolut inte gjort något vettigt alls, bara sovit och tittat på film. Var länge sedan jag hade tid eller lust att sova 14 timmar per dygn men måste säga att det var skönt och nog ganska välbehövligt. Det enda man kan klaga på var väl egentligen att jag fick slut på idéer om vilka filmer jag skulle se, vilket egentligen är bra för nu har jag inget sug efter det längre och kan koncentrera mig på skolarbetet istället... Efter att ha sett det senaste avsnittet av Dexter ikväll.

Eller att säga att jag inte gjort något vettigt var väl en underdrift, har faktiskt hjälpt vår hustant Barbro att flytta ut från internatet, ett enormt lass på tre väskor och en sopsäck. Tyvärr glömde jag middagens ingredienser hemma hos henne och var för lat för att återvända så det fick bli saffransbullar till middag.

På söndagskvällen hade det även utlovats häftiga norrsken. Det är svårt att motstå detta märkliga fenomen så jag hoppade in i bilen och satte fart mot ett närliggande berg för att komma undan stadens (läs byhåla) ljus. Förväntade mig en spektakulär show men blev lite besviken... Var bara ett litet norrsken man såg där från berget. Man ska aldrig bygga upp förväntningar, då blir man bara besviken. Om man ställer in sig på att saker kommer bli dåliga kan man ju bara bli positivt överraskad.

Men vad är det med fenomenet norrsken som är så speciellt? Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det, men alla som sett ett stort norrsken vet vad jag pratar om, det är nästan en magisk känsla när det rör sig som gardiner över natthimmlen. Tänk att något så vackert kan skapas av små kollisioner i atmosfären.

När man står där och tittar kan man förstå att det finns så mycket mytologi om just norrsken, allt från att gudarna spelade fotboll med valrosshuvuden till att det var en fjällräv som sprang så fort att hans svans piskade upp snö som syntes i atmosfären. Kan bara sluta mig till att jag alltid kommer faschineras av det oavsett hur många jag ser.

Nu får det räcka för idag.

Over and out

Klappjakt

Halloj

Någon gång när jag är pigg kanske jag har en aning om vad jag skriver, dock är inte fallet sådant just för tillfället så här kommer ett nytt svammelinlägg.

Sitter och väntar på att en film ska bli klar så jag kan somna i min extremt oergonomiska soffa och vakna med ryggont, men vad gör man inte när man inte orkar flytta på allt som ligger i sängen?

Idag har vi varit på klappjakt, tyvär kan det väl sägas att det inte var jägarnas dag utan djurens. Men det kanske är lika bra att Micke och Stampe får springa runt några dagar till... Dessutom kommer det säkert fler dagar i vinter.

Jag började dagen med att klä på mig ett par extra långkalsonger varefter jag hoppade in i bilen och drog iväg mot Lampisenpää. När jag kommit en bit började det knäppa och knastra obehagligt i rutorna... tittade på termometrarna och konstaterade att det var 56 graders temperaturskillnad på ute och inne, undrar om det hade något med saken att göra?

Vi samlades vid jaktlagets skyttebana och började dagen med kaffe, något som värmde fint, och genomgång för drev och skyttar.
Dreven genomfördes och jag tänkte i mitt stilla sinne, medan fötterna tappade mer och mer känsel, att det här var en sådan dag när man nästan, med betoning på nästan, skulle vilja ha gått i drevet istället.

Framemot klockan 11 fick vi oss en lunch bestående av älgsoppa och smörgås serverad. Tack Andreas och Henrik, otroligt god.

Vad kan man tillägga i övrigt? Inte så mycket faktiskt, tror jag helt enkelt bara drar täcket över huvudet och fortsätter någon annan dag.

Over and out.

Infall

Konstigt det här
Vet att jag inte skrivit på nästan ett år, något som både mina vänner och lärare hamrat på mig i tid och otid om. Men så kommer den där dagen när man plötsligt får för sig att skriva, det kändes helt enkelt roligt igen. Det finns så många måsten här i livet så tycker inte att bloggskrivande ska vara en av dem.

Vad har hänt då det senaste året, från jul i Ylläs till det att jag nu sitter här och lyssnar på Raubtier som jag just kommit fram till är rätt grymma?
Tänker så klart inte gå igenom allt, har trotts allt varit ett otroligt händelserikt år med mycket glädje och förvånansvärt lite otrevligheter.
Våren spenderades mest i Riksgränsen där jag bodde i en friggebod och arbetade åt Fjällguiden, något jag inte ångrar en sekund.
Sommaren innehöll roddtävlingar, dyk och många goda vänner från när och fjärran. Kan inte klaga alls på den tillvaron.
Hösten har spenderats med fjällvandringar, jakt ( tog min första älg ) och med att försöka göra folk av de nya ettorna, något som är en långdragen och fortlöpande process. Dock tror jag mig sikta ljus i lappmörkret vad det gäller denna uppgift.

Så nu sitter man här en tidig måndagmorgon och funderar... Tankarna vandrar fritt och har en tendens att bli till det lite mörkare slaget, antar att det kan ha med dagsljuset att göra. Snart försvinner ju solen för att komma åter i januari.
Men inte ens detta mörker kan få mig att må speciellt dåligt över att jag inte ska spendera julen hemma i år heller, det blir en ny säsong i Ylläs. Det är inte det att jag inte vill vara hemma hos familjen men om man nu inte ska vara det är Ylläs ett bra substitut och fungerade bra förra året, mycket tack vare min grymma mentor Anders Karkea som jag har privilegiet att få arbeta med i år igen... Och förhoppningsvis ta en öl eller två på Pyy.

Dock kommer det tyvär inte bli något traditionellt nyårsfirande på Askholmen i år men ett års avbrott hoppas jag att folk kan klara av för återupptagande nästa år (hoppas att folk inte är allt för griniga på detta faktum).

Men nu ska jag nog sluta svammla för denna gång, ska försöka komma med något mer vettigt nästa gång. Skulle vilja avsluta med ett citat från en vän:

När någon skadar oss bör vi skriva det i sanden, så vindarna kan radera det. Men när någon gör något bra, måste vi hugga det i sten, så att ingen vind kan röra det.

Over and out

Tankar som kommer när man sitter och kör skoter väldigt sakta på safari

Halloj

Var på familjesafari idag. Ett utmärkt tillfälle att släppa lös och leka i snön med barn som aldrig sett detta vita fluff vi ser som något naturligt. Väldigt häftigt att se glädjen när de gör sin första snöängel eller följer mitt och Anders exempel och kastar sig handlöst ut för en backe med en halvmeter lössnö.

Graciös hopp och lek i snön

Blev dock förvånad av tanken som slog mig på vägen hem. Läste för ett tag sen att stora djur överlever kyla bättre eftersom avkylningsytan blir mindre i förhållande till massan/volymen. Ungefär som att det tar längre tid för 40 liter vatten att frysa än det gör för 4. Men så kom tanken, är det alltid så eller finns det en punkt där ytan återigen blir större i förhållande till massan?

Motivationsnivån hos en femåring som försöker lära sig längdskidor är inte stor

Det lättaste sättet att räkna ut detta föreföll mig vara genom att räkna på formlerna för ett klots volym samt yta. Hade dock inte formlerna i huvudet då, något som irriterade mig något grymt, Faktist till den milda grad att jag var tvungen att hitta en formelsamling på internet och sätta upp en ekvation för det hela och ja, det stämmer, när radien på klotet ökar ökar volymen procentuellt fortare än ytan. Skänkte en tanke till matteläraren Lasse när jag satt där och klurade.

Kontoret

I övrigt har det väl inte hänt så speciellt mycket. Har fått lära mig ett nytt uttryck och fått en ny typ av människor att tycka mindre om dock: spinnfinnar.

Klart slut

Topptur och skidåkning

Står helt still i huvudet måste jag säga, kanske beror på kylan... Vi hade -36 på Huskysafarin idag, det var så att t.om en del av hundarna hade täcke på sig när de sprang.

Vad har hänt sedan senaste inlägget då? Det har varit rätt så lugnt sen i lördags så har haft tid att leke lite. På söndagen tog jag företagets Renegade 800 och drog iväg på en liten upptäcksfärd till toppen av Ylläs och runt lite i skogarna. Bra skönt att bara få ladda ur maskinen lite och inte kunna tänka på något utan vara tvungen att vara fullt fokuserad på körningen.

Stannade ett tag på toppen, satt och tittade på solen som man faktist kunde se 1/8 av från toppen och försökte smälta allt man lär sig.

Begav mig efter en stund ner från berget och undersökte hur mycket man kan få skidorna att lätta från marken på en myr för att sedan stalla in och bara slappa resten av dagen.

Måndagen och tisdagen spenderades med flitens lampa tänd, även om det var rätt lugnt med kunder. Det känns som att jag hamnat på en bra praktikplats och det verkar som att de är nöjda med jobbet jag gör, får bara bra respons. Förutom den där gången jag glömde köpa lunch åt Anders och han hade lågt blodsocker... då låg jag på minus ett tag.

När vi så hade tredje lugna dagen i rad tyckte inte bossen att jag och Anders behövde vara på jobbet så vi spände på oss utförsskidorna och gav oss ut på Ylläs. Detta innebar premiär för all min utrustning, skidor, pjäxor och stavar. Gliden var sådär, snön var nog en 25 grader kall och sträv som satan men det vägdes upp av att pjäxorna och mina fötter blev kompisar direkt. De bråkade faktist inte ens efter ett tag. Dessutom visade det sig att vi var helt själva i backarna, något man inte kan klaga på. Jag poängterade detta faktum och Anders bara tittade på mig som att jag var tokig... Det är tydligen alltid så lite folk i backarna här uppåt, speciellt i början av säsongen.

Nej nu blir det att gå på bädden tror jag, lång dag i morgon.

Praktik

Kommer fram till Skandinavian Adventures ungefär 1745 finsk tid. Är nu i den lilla staden Äkäsolompolo, eller ja kanske synd att kalla den stad. Dock är det mer liv i den än i Övertorneå som för övrigt är hälften så stor som skogskyrkogården och dubbelt så död om jag inte förklarat det.

Hur som hellst kliver in på kontoret och får äntligen ett ansikte på Peter som äger företaget och är den jag haft kontakt med hittils i små, korta och sporadiska samtal. Vi sätter oss och samtalar lite och jag bär upp mina saker till vinden på kontoet där jag ska spendera de närmaste veckorna.

När jag kommer ner igen får jag en pärm i knät...

- Här är de turer vi erbjuder, du kan väl hålla öppet ett tag och se om du kan sälja något?

- Öööh....

-Bra, jag måste åka nu, här har du en nyckel.

-Eeeeh...

-Syns i morgon, vi öppnar nio, hej.

Jaha tänkte jag, gick och la en pinne på brasan och funderade över vart jag hamnat egentligen. Satt där helt fredligt och läste i pärmen och nog fan ramlade det in folk. Tror dock att det gick rätt så bra för att inte ha en aning om nånting: fick tre familjer att komma tillbaka morgonen efter och boka.

Stängde kontoret efter en stund och gick och la mig. Dagen efter ramlar Peter och guiderna Anders, Jonas och Mats in vid halv nio och cirkusen drar igång på riktigt.

Fick uppdraget att gå ut och lossa sju skotrar från ett lastbilsflak... Jag satte modigt på mig mössan och gick ut. Jag ställer mig och tittar på maskinerna och funderar i min stillhet om jag borde ha nämnt att enda gången jag suttit på en skoter var när jag var tre och var ute och pimplade med mormor.

Jag sätter mig i alla fall och funderar på hur dessa maskiner fungerar och lyckas tillslut starta och lägga i backenoch min skoterpremiär är ett faktum. Tror de flesta andra skulle ha förespråkat att köra rakt fram på marken först men tyckte faktist att det var lite roligare att backa av från ett flak det första man gör. Dagen fortsätter i samma anda och jag hänger med på turer och delar ut kläder. Bra skoj att vara direkt i hetluften.

Sedan första dagen har det gått i ett, körning av alla olika modeller vi har, guidning och säljande. Faller i säng trött varje kväll.

Isfiske

Hejsan alla glada

Nu slapp ni i alla fall vänta så länge på ett nytt inlägg. Förstår ni hur dött det är på internatet just i kväll, när det roligaste jag kan komma på en fredagkväll är att skriva blogg?

Vad har hänt den här veckan då?

Jo det här har varit den stora isfiskeveckan. Eller i alla fall två dagars isfiske.

Vi började dagen med att titta ut genom fönstret och konstatera att det var dimma, + 2 grader och allmänt äckligt ute. Konstigt nog så är det ju faktist så att det känns kallare under dessa förhållanden än när det är -15. Tillslut hade vi packat in oss i bilarna och begav oss ut mot sjön. Jag hamnade att åka i Jespers pansarvagn a la rysk modell: Lada Niva. En sjön nostalgitripp som påminde väldigt mycket om vedhämtningsturerna hemmavid. Enda skillnaden var att man inte behövde ha hörselskydd och det gick fortare än 30.

Väl ute vid sjön delade vi upp oss i tre grupper, två satte igång med pimpling för fulla muggar medan en grupp började ismeta. Pimplingen gick väldigt bra om jag får säga det själv. Tog tre borrar på mormors vertikal och abborröga. Detta innebar att Jesper förlorade med 3-0 första dagen, vilket gjorde att han blev lite less på alltihop.

Dag 2 inleddes ganska precis som dag 1, grått, mulet och vatten på isen. Idag var det vår tur att ismeta så alla 16 spön riggades. Dock tyckte jag och Jesper att det var väldigt lite action så vi tog våra pimpelsaker och drog igång rond två på tävlingen. Denna dag åkte jag på storstryk med 8-2 vilket gjorde Minken väldans självgod. Dagens övriga fångst bestod av en 2-kilos gädda.

Allt som allt två fina men rå-kalla dagar.

Världskuppen i Levi

Hej

Har inte skrivit på ett tag nu som ni märkt. Anledningen till det är att vi har suttit i skolbänken i två veckor nu och intressant som det har varit så är det ändå ingen vidare rolig historia att berätta om på bloggen.

Den här helgen har däremot varit full av äventyr. Eller ja, det är väl lite överdrivet, fredagen spenderades med att få folk att försvinna från ett dansgolv genom ypperligt dåliga insattser av dans från vår sida och lördag dag spenderades med att vårda huvudvärk.

När man så återhämtat sig framemot kvällen är det något ljushuvud som kommer på idén att vi måste ha en biljardturnering som senare övergår i filmtittande och slutar med alldeles för lite sömn på lördag natt också.

Men det jag ville komma fram till var söndagen. När klockan så ringer efter två timmars sömn känns det som ett vilddjur som bara sliter i metvetandet medan man försöker fly ner i sömnens värld. Efter ett tag får dock klorna och tänderna ett så pass fast grepp att man är tvungen att ge upp, det gör för ont, och vakna.

Tittar irriterat på klockan och termometern: 06:00 och -15. Varför kom man över huvud taget på att man ville åka och titta på slalom? Tänker precis dra täcket över huvudet och rulla ihop mig till en liten boll när Hampus kommer in och är oförskämt glad (en nackdel med att glömma och låsa dörren). Blir upptjatad och inser att det nog ska bli roligt att komma bort från internatet ett tag.

Vi lastar in oss tre personer i lilla Ruby och sätter av mot Levi, Finland. Jag slipper som tur är köra och slocknar direkt och vaknar lagom till parkeringen tre timmar senare. Efter att ha blivit guidade till en parkeringsplats av vakter som inte tyckte att engelska var ett roligt ämne i skolan kliver vi ut i kylan och börjar fotmunka mot backen. Kylan känns dock som bortblåst när man ser alla fagra flickor som också kommit för att se tävlingen. Jag påstår nu inte på något sätt att det inte finns fagra flickor i Övertorneå, bara att de inte duggar tätt.

Dagen spenderas med att titta när våra svenska hjältar gör ett tappert försök på guld. Myhrers ledning efter första åket försvann tyvär efter sista klockningen varefter han föll igenom helt och slutade elva.

Vi beger oss hem efter en härlig dag med nackspärr och ett leende på läpparna, skönt med ett litet äventyr efter att ha varit på internatet i två veckor. Dagens enda mål intas i Pajala varefter jag återigen slocknar. Denna gång vaknar jag dock på vägen, lagom till att en ren susar förbi med benen i luften.

Tackar vad det nu finns för skyddshelgon att det inte var vi som kört på den och somnar om igen.

P.S Grattis Malin D.S

V 44 Hantverk

Vad ska jag säga... ok jag erkänner, jag stickade lovikka vantar och tyckte att det var kul. Dessutom blev resultat bra

V 43 Studieresa och praktikförberedelse

Sitter här och tittar längtansfullt på mina skidor och pjäxor där de står i hörnet. Kan inte låta bli att klämma på dem varje dag... kan inte backarna bara öppna snart så man får ut och åka av sig? Kom fram till att en ryggplatta nog kan vara en investering värd att gör... någonting att skriva upp på julklappslistan.

Men men studieresan...

Vi började veckan med att vara på skolan och leta praktikplatser, vilket är helt ointressant, både att skriva och läsa om så jag återkommer när jag fått en plats.

På onsdagen satte vi dock iväg på en roadtripp med två hyrda minibussar mot det första stoppet Svanstein. Här mottogs vi varmt och det förelästes bland annat om hur backarna skulle utvecklas, vilket var väldigt intressant. Om de lyckas utveckla backarna så finns det väldigt mycket potential i skidanläggningen. De andra investeringsplanerna de hade med hotellbyggen är för mig obegripliga då jag tycker att det är att förstöra naturen med tanke vad de hade för planer. Bör kanske dock inte avslöja dem här men det rörde sig om pengasummor jag har svårt att greppa.

Ett vintrigt Rajama. Det svarta under björkarna är Micke på hans sovplats

Lite tagna av de massiva planerna fortsatte vi mot Rajama som ligger uppe vid Mounio. På vägen dit förvandlades landskapet till vinter och vi hade en väldigt fin dag där vi susade förbi renar, frostade träd och en fyllgubbe. Väl i Rajama togs vi emot av Björn . Rajama var för övrigt det minsta stället vi besökte och det enda som vi fick kaffe på. Björn berättade om hur han drev sitt företag med 20 bäddar och svårigheterna det innebar att vara egen företagare. Han pratade i säkert tre timmar och var så otroligt mycket mer inspirerande än vad de var i Svanstein, han fick en verkligen att tro att det går att driva småskaliga företag utan att förstöra natur och kultur med massturism.

Vi gick till sängs i en av Björns stugor efter att ha lekt gräshoppsvärm och ätit upp allt i den andra delen av klassens stuga. Vi var nu mätta, nybastade och hade dessutom fått oss ett par öl... ganska tillfreds med livet alltså.

Andra var inte fullt lika tuffa och valde att sova inne

Dag två på roadtrippen började med att tacka Björn för gästfriheten och sätta av mot grannlandet i öst för att kolla på turistanläggningar där.

Dagen inleddes på Harriniva, an anläggning som lika gärna skulle kunnat vara ett charterhotell i Thailand om det inte vore för den lappländska inriktningen. En sak var dock väldigt häftigt med stället: de hade 450 slädhundar.

Vi fortsatte ner till Ylläs, en av Finlands största skidorter. Där var vi på Destination Lappland och såg hur de arbetade med skoterturer och skiduthyrning.

En sak man kan säga om skillnaden mellan Sverige och Finland är att Finland har en mycket större turism i Lappland jämfört med Sverige som har mindre och exklusivare företag.

Det finns en del anledningar till att finnarna har lyckats så mycket bättre, men en stor sak är att de har sammarbetat och byggt upp flera anläggningar samtidigt. Detta gör att de akn ta emot charterflyg och på så vis blir det en mer attraktiv marknad för europeérna. En annan sak är deras inhemska turism, en turism som till stor del beror ( vad jag tror ) på att de har ett otroligt bra vägnät och även tågförbindelse, något som inte finns upp i Tornedalen på Svenska sidan.

Rakt igenom en bra vecka.

V 42 Naturbruk med överlevnads tema

Sitter halvt döende i skolbänken efter en helg hemma i Roslagen och att ha kört upp dagen innan. Ruby gick som en pil hela de 100 milen och 3 kilometrarna. Hur som hellst sitter man nu där i skolbänken och tycker att ett par timmars sömn skulle inte sitta fel. Men men det är tisdag morgon och dags för lektioner igen.

Den här veckan visar det sig att vi ska ha naturbruk, dvs gå på en liten tur i skogen och se hur skogsbruk fungerar och hur man brukade skogen förr i tiden. Det är även en övning för vissa av att läsa karta och leda gruppen.

Sen kommer tvisten på det hela. Eva-Lena ler glatt och säger:

- Tänkte även att vi skulle göra det som en överlevnadssituation.... ni får alltså inte ta med mat.

Hon ler rått...

- Bara för att ni ska få se hur ni fungerar utan mat.

Sagt och gjort. På onsdagmorgonen står vi där i två dec snö och kyla och börjar vandra längs skogsbilvägar och stigar, inte rakt genom skogen eftersom vi ska spara energi. Under tiden vi traskar vägen fram passar Eva-Lena på att peka ut alla djurspår i snön och försöker banka in vilket håll räven är på väg, hur man ser skillnad på rip och orrspår osv.
Framemot eftermiddagen kommer vi fram till det ställe där vi ska slå läger för natten. Konstigt nog har man inte blivit så hungrig än, kanske för att man ställt in sig på att man inte ska få någon mat, däremot börjar man känna sig seg i hela kroppen. Min grupp bygger ett ypperligt vindskydd av granris under en stor gran och gör en liten eld där vi kan koka tallbarrste. En halv liter te innehåller ca en sockerbit.

Det börjar bli dags att gå och lägga sig och elden har nu övergått från att vara en liten brasa till att vara en stockeld och det är varmt och skönt, man kan inte sitta för nära elden... På natten börjar det snöa och det visar sig att vårat vindskydd skulle behövt lite mer ris då man vaknar av flingor i ansiktet. Vi hade tur ändå... bara 5 km ifrån oss hade det varit ösregn.

Vi kliver upp och nu börjar magen bli lite grinig och är bra trött på te. Vår kära stockeld bli nu återigen uppgraderad, den blir nu ett bål för granriset. Efter att ha smält snö på bålet (inte så smart eftersom det blev fullt med aska, grenar och barr) och fyllt våra flaskor börjar vi återigen vandra mot vår destination: Eva-Lenas stuga.

När vi har kanske 2 km kvar gör Erik världens sämsta imitation av ett fall och ett benbrott så vi måste bygga bår och bära ut fanskapet. Vi kommer så slutligen fram till stugan runt fyra och får där korv och kaffe. Nästa svälttövning vi gör ska nog bli lite längre, den här var lite kort då ingen riktigt han bli irriterad på varandra.

V 40 Ekologi och Geomorfologi

Ekologi och Geomorfologi.... visst låter det skoj? Nepp det tyckte inte jag heller först.
Ska jag vara helt ärlig visste jag inte vad det innebar heller. Dock visade det sig vara en riktigt lärorik vecka med Rolf Lahti.

Borde nog egentligen börja med en presentation av honom; mannen, myten och legenden Rolf Lahti. Tänk er en man som verkligen brinner för det han håller på med och vill lära ut så mycket som möjligt. Dock vet han så mycket om det han håller på med att han säger emot sig själv hela tiden eftersom inget i livet egentligen stämmer när man gräver tillräckligt djupt. Som tex att en viss sorts djur bor på ett speciellt ställe men det finns ju alltid undantag och det kan bero på en massa olika orsaker... och när man försöker få in allt i skogen på två dagar blir det lätt lite rörigt. Men som sagt väldigt lärorikt och roligt.

Praktexemplar på sandsediment skapade av havet

Vi började veckan med att sitta i klassrummet och lära oss en del om vad istiden gjort med vårt landskap och varför naturen ser ut som den gör med olika jordlager, rullstensåsar, klapperstensfält och andra fenomen som sandhedar och rullstensåsar.

Ett jävligt stort klapperstensfält

Allt väldigt intresant men sa egentligen inte så mycket föränn han mötte oss efter lunch med en spade i högsta hugg, storstövlarna på och ett stort leende. Vi packades in i bilarna och satte fart mot Luppio berget för att titta på naturen. Då såg man verkligen allt han pratat om tidigare. Skillnaderna i vilken jord som ligger var, varför det finns rena klippor där det egentligen borde ligga ett moränlager, varför det finns klapperstensfält osv.

Det var en väldigt klar och fin morgon vi gav oss ut
Torsdagen och fredagen spenderades med en vandring i Rautiorova naturskyddsområde. Där vandrade vi upp på Takka-Appua varifrån man kunde se Dundret 10 mil bort.
Det visade sig att Rolf var lika entusiastisk om inte mer för små murkna svampar och andra hotade djur som han var för att lära ut om sten och jord. Väldigt lärorikt.

Den här bilden har överhuvudtaget inget med inlägget att göra men den är väldigt fin

V 39 Matlagningsvecka i Kengis Bruk

Matlagning ja.... Det finns en norrlänning som flyttat till uppland som brukar slänga sig med följande uttryck: Man ska göra det man är bra på!

Så varför ska jag släpas in i ett kök var första tanken som slog mig. Måste dock säga att jag blev positivt överraskad av hela alltet. Veckans uppdrag var att vi skulle hålla en viltbuffé för ett antal gäster på Kengis Bruk.

Själva Kengis är en väldigt vacker miljö som ligger precis vid ett biflöde till Torne älv. Det är ett bruk med anor från 1700-talet då det var självförsörjande på alla sätt och exporterade järn till europa. Hur som hellst hade iallafall skolan fått lov att låna storköket och lokaler för att hålla denna middag. På menyn stod björn, järpe, ren, sik, lax, älg och soppor, allt i olika former.

Tillverkning av eldlax

Vi åkte ut med fiskeguiderna på tisdagen för att börja med matlagningen, städning och pyntning av lokalerna. Min grupp spenderade första dagen med att städa och plocka svamp. Städningen gick bra och svampletandet bättre, en massa soppar hittades.

Stolpsättning i fin miljö

Dag två skulle vi göra eldlax plankor men jag och Tobbe blev uttagna med Simon och Erik att sätta upp elstängsel under mitt befäl (man ska göra det man är bra på). Det var dock lite fusk för vi hade både jordborr och sexhjuling till hjälp. En och en halv dag spenderades med detta och resultatet blev bättre än städningen.

På den stora galadagen var det så slutligen någon som släppte in mig och Tobbe i köket... Helvete tänkte jag, nu ska jag in här och göra bort mig... Blev dock överraskad, det gick över förväntan och var riktigt skoj under Jespers ledning, kommer nog inte bli några problem att laga storkok när jag är klar med utbildningen.

Framemot kvällen blev grupp 3 (jag, Linus och Tobbe) utslängda från köket för att stå utomhus och servera förrätt och varm dryck. Allt som allt kom ca 25 gäster, något sämre än vad som var tänkt. Tyvär blev en massa mat över som vi var tvungna att klämma i oss... snyft.

Förrätts servering

Som sagt en bra vecka, annorlunda mot det man brukar göra... och det är ju alltid roligt att prova nya saker.

Fiskevecka i Onka

V38

Kan redan så här i början av inlägget skriva att det var en helt underbar vecka, något vi kan tacka alla fiskeguiderna för och jag i synnerhet kan tacka de underbara guiderna Jimmie och Timo som visade ett otroligt tålamod när de skulle lära mig att flugfiska. STORT tack.

Vi började veckan med att ha två dagars allmän teori om guidning, vad som kännetecknar en bra guide och hur man ska kunna jobba på sitt varumärke, allt väldigt intressant men förväntningarna låg på onsdagen till fredagen.

Så kom den då, onsdagen och vi packade in oss i bilarna klockan sju och satte av mot Kangos, 7 mil norr om Pajala. Färden dit gick aldeles utmärkt, var bara en bil som åkte vilse.
Första stoppet var på en hundspannskamp som drivs av ett ungt par, Johan och Sara.
Själva kampen är under uppbyggnad men det kommer bli helt otroligt vackert när det blir klart. De har ca 50 hundar och kommer ha logi för 8 personer från december då bygget beräknas vara klart. Vi spenderade morgonen med att hälsa på hundarna och prata lite allmänt om guidning och företagande.

Framemot lunch var det dax att sätta av mot Onka där vi skulle provfiska en sträcka som Johan och Sara ska börja bedriva fisketurism på.
Onsdag eftermiddagen spenderades med att bygga läger och fiskeguiderna rekade sträckan vi naturguider skulle bli guidade på på torsdagen.

Torsdagen började med en kall morgon, frusna vadarstövlar och en kall, äcklig grötfrukost. Trotts detta var förväntningarna höga: jag skulle få privat guidning i flugfiske. Måste återigen tacka Jimmie och Timo för deras tålamod med bortkastade flugor, trassel och klantighet. Började efter en ganska trasslig och blåsig början få in rätt bra kast mot slutet av dagen... dock ingen fisk. Hade precis gett upp och var på väg upp mot lägret när Love ropar: Kom ner och prova här, det nappar hur bra som hellst...

Var otroligt tveksam då jag var trött, kall och grinig efter att inte ha fått någon fisk på hela dagen men tänkte att jag måste ju prova i alla fall. Sagt och gjort, vadar åter igen ut i vattnet och kastar ut... BAM! Hugg direkt, har precis fångat min första fisk på fluga. All trötthet och kyla är som bortblåst och man blir kvar i vattnet en helvtimme till.

Middagen intas vid lägerelden och skit snackas till långt in på natten tills frosten slutit sig om oss och Kathi pekar mot himlen och utbrister: Norchlicht (tydligen tyska för norrsken). Står en stund och tittar på det första norrsken jag sett och kryper sedan ner efter en kanondag.

Fredagsmorgonen börjar med att ma vaknar och ser Erik hälla kokande vatten i vadarna för att de ska tina varefter han skuttar ner till älven för att dra två laxar till Antons föargade utbrott: jag HATAR dig Erik... lekfull avundsjuka på topp.
Naturguiderna bryter läger och dundrar tillbaka till Johan och Sara där vi spenderar dagen med att måla hus och köra fyrhjuling, bra skoj.

Speciellt tack den här veckan: Jimmie och Timo samt Johan och Sara (www.riversoflapland.com)

Bäckrestaurering

V37

En vecka med riktigt karlgöra. En dröm för alla som lekt i vattendrag när man var liten. Eller ja ok så roligt var det inte, mest intressant.

Veckan gick ut på att vi skulle hjälpa till i ett fortlöpande projekt att återställa en gammal flottarled till ursprungligt skick, dels för att främja bäcköringen men även för flodmusslorna som är beroende av öringen för att föröka sig.

Varje dag började med att vi åkte tre mil på en grusväg vilken får en nyplöjd åker att verka som en bra färdväg. Sedan spenderades dagarna antingen med:

1: Stenflyttning.

Stenflyttning innebär att man letar reda på den största stenen man hittar, den ska hellst sitta fast ordentligt också. Sedan flyttar man den till ett nytt ställe med handkraft. Nej skämt å sido, det bara kändes så. Det man gjorde var att bryta upp och sprida ut stenar för att få vitvatten där lite större öringar kan stå och frodas. Man kunde även göra lekgropar där de kan föröka sig. Då tar man bort alla större stenar från ett område så att det bildas en grop. Sedan fyller man på med små stena mellan 2 och 8 cm stora.

Hampus och Anton flyttar sten

2: Provfiske och insektsletning.

Provfiske innebär att man helt enkelt spenderar dagen med att meta och se hur mycket man får. (Just den dagen kändes som en hemskt tung skoldag).

Anton och Timo metar

Insektsletning är just vad det låter som, man kollar vad det finns för insekter för att se om det fiunns tillräckligt med mat för en öringpopulation (vi passade även på att ta reda på vilka flugor som skulle vara bra att fiska på).

Hampus står och ser cool ut istället för att leta insekter

Det var en vecka med mycket slit men det var skoj och det känns som att man gjort någon liten nytta här i världen.

Hejsan

För det första vill jag be om ursäkt för att jag inte skrivit på länge... har dock en bra anledning. Vi har legat ute i skogen hela veckan.

Vad kan man säga om den här veckan då... Jo jag har kommit fram till en sak i alla fall: jag är förbannat långt norrut.
Detta grundar jag på 1: De har satt upp snökäpparna.
2: En disskussion jag hade med min lärare ( gjorde bort mig blåögd som man är)

Eva-Lena: Och som ni ser på schemat här så ska vi ha iskunskap första veckan i november.

Oscar: Kan vi verkligen ha det då, hur är det med is?

Eva-Lena: Jodå om vi åker ett tag borde vi nog hitta någon svag fläck...

Oscar: Mhm, vad bra.

Fan, hemma är det ju knappt is vid nyår...

Hur som hellst, den här veckan har vi börjat utbildningen ordentligt. Vi har gått igenom guideförrådet ( en våt dröm för vilken prylnörd som hellst), något som tog en halv dag. Har även lärt oss resa lappkåtor och koka kaffe. Låter svårt va?
Måste säga att skoldagarna är rätt sköna: Vi åkte ut till skolans stuga i Honkanenjärvi i onsdags, en mysig stuga, typ som de man kunde hyra i de Nyazeeländska nationalparkerna. Det finns självklart bastu och en trevlig liten sjö.
Där spenderade vi den första dagen med att röja innan vår kära lärare åkte hem vid två varefter vi hade som uppgift att uppleva den norrländska kulturen. Dvs läxan vi hade var att bada bastu, meta abborre och laga mat över öppen eld.
I torsdags fortsatte så lektionerna med att vi skulle koka kaffe på ett så estetiskt tilltalande sätt vi kunde utifrån de möjligheter som gavs. Vi fick bland annat bara använda eldstål eftersom allt annat anses töntigt.
Som ni kanske har förstått har kaffet och elden en väldigt viktig och stor roll. Jag hade ingen aning om att det fanns så många ritualer och tillvägagångssätt när det gäller gästfrihet och inbjudningar till kaffe.
En annan sak jag inte visste var att det är extremt oartigt (ungefär som att kissa inne hos någon) att använda en eldstad (akka) du inte byggt själv utan att be om lov, eldstaden är tydligen något väldigt personligt.
Vi hade lektioner hela dagen om sånna roliga saker :)

Ja ja var väl det som hänt den här veckan i korta drag, vill ni veta mer får ni ringa.

Helgen