Infall

Konstigt det här
Vet att jag inte skrivit på nästan ett år, något som både mina vänner och lärare hamrat på mig i tid och otid om. Men så kommer den där dagen när man plötsligt får för sig att skriva, det kändes helt enkelt roligt igen. Det finns så många måsten här i livet så tycker inte att bloggskrivande ska vara en av dem.

Vad har hänt då det senaste året, från jul i Ylläs till det att jag nu sitter här och lyssnar på Raubtier som jag just kommit fram till är rätt grymma?
Tänker så klart inte gå igenom allt, har trotts allt varit ett otroligt händelserikt år med mycket glädje och förvånansvärt lite otrevligheter.
Våren spenderades mest i Riksgränsen där jag bodde i en friggebod och arbetade åt Fjällguiden, något jag inte ångrar en sekund.
Sommaren innehöll roddtävlingar, dyk och många goda vänner från när och fjärran. Kan inte klaga alls på den tillvaron.
Hösten har spenderats med fjällvandringar, jakt ( tog min första älg ) och med att försöka göra folk av de nya ettorna, något som är en långdragen och fortlöpande process. Dock tror jag mig sikta ljus i lappmörkret vad det gäller denna uppgift.

Så nu sitter man här en tidig måndagmorgon och funderar... Tankarna vandrar fritt och har en tendens att bli till det lite mörkare slaget, antar att det kan ha med dagsljuset att göra. Snart försvinner ju solen för att komma åter i januari.
Men inte ens detta mörker kan få mig att må speciellt dåligt över att jag inte ska spendera julen hemma i år heller, det blir en ny säsong i Ylläs. Det är inte det att jag inte vill vara hemma hos familjen men om man nu inte ska vara det är Ylläs ett bra substitut och fungerade bra förra året, mycket tack vare min grymma mentor Anders Karkea som jag har privilegiet att få arbeta med i år igen... Och förhoppningsvis ta en öl eller två på Pyy.

Dock kommer det tyvär inte bli något traditionellt nyårsfirande på Askholmen i år men ett års avbrott hoppas jag att folk kan klara av för återupptagande nästa år (hoppas att folk inte är allt för griniga på detta faktum).

Men nu ska jag nog sluta svammla för denna gång, ska försöka komma med något mer vettigt nästa gång. Skulle vilja avsluta med ett citat från en vän:

När någon skadar oss bör vi skriva det i sanden, så vindarna kan radera det. Men när någon gör något bra, måste vi hugga det i sten, så att ingen vind kan röra det.

Over and out