V 42 Naturbruk med överlevnads tema

Sitter halvt döende i skolbänken efter en helg hemma i Roslagen och att ha kört upp dagen innan. Ruby gick som en pil hela de 100 milen och 3 kilometrarna. Hur som hellst sitter man nu där i skolbänken och tycker att ett par timmars sömn skulle inte sitta fel. Men men det är tisdag morgon och dags för lektioner igen.

Den här veckan visar det sig att vi ska ha naturbruk, dvs gå på en liten tur i skogen och se hur skogsbruk fungerar och hur man brukade skogen förr i tiden. Det är även en övning för vissa av att läsa karta och leda gruppen.

Sen kommer tvisten på det hela. Eva-Lena ler glatt och säger:

- Tänkte även att vi skulle göra det som en överlevnadssituation.... ni får alltså inte ta med mat.

Hon ler rått...

- Bara för att ni ska få se hur ni fungerar utan mat.

Sagt och gjort. På onsdagmorgonen står vi där i två dec snö och kyla och börjar vandra längs skogsbilvägar och stigar, inte rakt genom skogen eftersom vi ska spara energi. Under tiden vi traskar vägen fram passar Eva-Lena på att peka ut alla djurspår i snön och försöker banka in vilket håll räven är på väg, hur man ser skillnad på rip och orrspår osv.
Framemot eftermiddagen kommer vi fram till det ställe där vi ska slå läger för natten. Konstigt nog har man inte blivit så hungrig än, kanske för att man ställt in sig på att man inte ska få någon mat, däremot börjar man känna sig seg i hela kroppen. Min grupp bygger ett ypperligt vindskydd av granris under en stor gran och gör en liten eld där vi kan koka tallbarrste. En halv liter te innehåller ca en sockerbit.

Det börjar bli dags att gå och lägga sig och elden har nu övergått från att vara en liten brasa till att vara en stockeld och det är varmt och skönt, man kan inte sitta för nära elden... På natten börjar det snöa och det visar sig att vårat vindskydd skulle behövt lite mer ris då man vaknar av flingor i ansiktet. Vi hade tur ändå... bara 5 km ifrån oss hade det varit ösregn.

Vi kliver upp och nu börjar magen bli lite grinig och är bra trött på te. Vår kära stockeld bli nu återigen uppgraderad, den blir nu ett bål för granriset. Efter att ha smält snö på bålet (inte så smart eftersom det blev fullt med aska, grenar och barr) och fyllt våra flaskor börjar vi återigen vandra mot vår destination: Eva-Lenas stuga.

När vi har kanske 2 km kvar gör Erik världens sämsta imitation av ett fall och ett benbrott så vi måste bygga bår och bära ut fanskapet. Vi kommer så slutligen fram till stugan runt fyra och får där korv och kaffe. Nästa svälttövning vi gör ska nog bli lite längre, den här var lite kort då ingen riktigt han bli irriterad på varandra.