Har inte skrivit på ett tag nu som ni märkt. Anledningen till det är att vi har suttit i skolbänken i två veckor nu och intressant som det har varit så är det ändå ingen vidare rolig historia att berätta om på bloggen.
Den här helgen har däremot varit full av äventyr. Eller ja, det är väl lite överdrivet, fredagen spenderades med att få folk att försvinna från ett dansgolv genom ypperligt dåliga insattser av dans från vår sida och lördag dag spenderades med att vårda huvudvärk.
När man så återhämtat sig framemot kvällen är det något ljushuvud som kommer på idén att vi måste ha en biljardturnering som senare övergår i filmtittande och slutar med alldeles för lite sömn på lördag natt också.
Men det jag ville komma fram till var söndagen. När klockan så ringer efter två timmars sömn känns det som ett vilddjur som bara sliter i metvetandet medan man försöker fly ner i sömnens värld. Efter ett tag får dock klorna och tänderna ett så pass fast grepp att man är tvungen att ge upp, det gör för ont, och vakna.
Tittar irriterat på klockan och termometern: 06:00 och -15. Varför kom man över huvud taget på att man ville åka och titta på slalom? Tänker precis dra täcket över huvudet och rulla ihop mig till en liten boll när Hampus kommer in och är oförskämt glad (en nackdel med att glömma och låsa dörren). Blir upptjatad och inser att det nog ska bli roligt att komma bort från internatet ett tag.
Vi lastar in oss tre personer i lilla Ruby och sätter av mot Levi, Finland. Jag slipper som tur är köra och slocknar direkt och vaknar lagom till parkeringen tre timmar senare. Efter att ha blivit guidade till en parkeringsplats av vakter som inte tyckte att engelska var ett roligt ämne i skolan kliver vi ut i kylan och börjar fotmunka mot backen. Kylan känns dock som bortblåst när man ser alla fagra flickor som också kommit för att se tävlingen. Jag påstår nu inte på något sätt att det inte finns fagra flickor i Övertorneå, bara att de inte duggar tätt.
Dagen spenderas med att titta när våra svenska hjältar gör ett tappert försök på guld. Myhrers ledning efter första åket försvann tyvär efter sista klockningen varefter han föll igenom helt och slutade elva.
Vi beger oss hem efter en härlig dag med nackspärr och ett leende på läpparna, skönt med ett litet äventyr efter att ha varit på internatet i två veckor. Dagens enda mål intas i Pajala varefter jag återigen slocknar. Denna gång vaknar jag dock på vägen, lagom till att en ren susar förbi med benen i luften.
Tackar vad det nu finns för skyddshelgon att det inte var vi som kört på den och somnar om igen.
P.S Grattis Malin D.S
Kära nån, flygande renar och galna grannar som sliter upp dig på nätterna/morgonen... det händer grejor i norr märker jag! puss
SvaraRaderaHihi, tack tack. Synd att du inte kan vara här hemma och äta mumsig hallontårta på fredag. Jag har inte riktigt bestämt vad det blir än men hallon är ett måste. Mumma!
SvaraRadera