måndag 28 september 2009

Fiskevecka i Onka

V38

Kan redan så här i början av inlägget skriva att det var en helt underbar vecka, något vi kan tacka alla fiskeguiderna för och jag i synnerhet kan tacka de underbara guiderna Jimmie och Timo som visade ett otroligt tålamod när de skulle lära mig att flugfiska. STORT tack.

Vi började veckan med att ha två dagars allmän teori om guidning, vad som kännetecknar en bra guide och hur man ska kunna jobba på sitt varumärke, allt väldigt intressant men förväntningarna låg på onsdagen till fredagen.

Så kom den då, onsdagen och vi packade in oss i bilarna klockan sju och satte av mot Kangos, 7 mil norr om Pajala. Färden dit gick aldeles utmärkt, var bara en bil som åkte vilse.
Första stoppet var på en hundspannskamp som drivs av ett ungt par, Johan och Sara.
Själva kampen är under uppbyggnad men det kommer bli helt otroligt vackert när det blir klart. De har ca 50 hundar och kommer ha logi för 8 personer från december då bygget beräknas vara klart. Vi spenderade morgonen med att hälsa på hundarna och prata lite allmänt om guidning och företagande.

Framemot lunch var det dax att sätta av mot Onka där vi skulle provfiska en sträcka som Johan och Sara ska börja bedriva fisketurism på.
Onsdag eftermiddagen spenderades med att bygga läger och fiskeguiderna rekade sträckan vi naturguider skulle bli guidade på på torsdagen.

Torsdagen började med en kall morgon, frusna vadarstövlar och en kall, äcklig grötfrukost. Trotts detta var förväntningarna höga: jag skulle få privat guidning i flugfiske. Måste återigen tacka Jimmie och Timo för deras tålamod med bortkastade flugor, trassel och klantighet. Började efter en ganska trasslig och blåsig början få in rätt bra kast mot slutet av dagen... dock ingen fisk. Hade precis gett upp och var på väg upp mot lägret när Love ropar: Kom ner och prova här, det nappar hur bra som hellst...

Var otroligt tveksam då jag var trött, kall och grinig efter att inte ha fått någon fisk på hela dagen men tänkte att jag måste ju prova i alla fall. Sagt och gjort, vadar åter igen ut i vattnet och kastar ut... BAM! Hugg direkt, har precis fångat min första fisk på fluga. All trötthet och kyla är som bortblåst och man blir kvar i vattnet en helvtimme till.

Middagen intas vid lägerelden och skit snackas till långt in på natten tills frosten slutit sig om oss och Kathi pekar mot himlen och utbrister: Norchlicht (tydligen tyska för norrsken). Står en stund och tittar på det första norrsken jag sett och kryper sedan ner efter en kanondag.

Fredagsmorgonen börjar med att ma vaknar och ser Erik hälla kokande vatten i vadarna för att de ska tina varefter han skuttar ner till älven för att dra två laxar till Antons föargade utbrott: jag HATAR dig Erik... lekfull avundsjuka på topp.
Naturguiderna bryter läger och dundrar tillbaka till Johan och Sara där vi spenderar dagen med att måla hus och köra fyrhjuling, bra skoj.

Speciellt tack den här veckan: Jimmie och Timo samt Johan och Sara (www.riversoflapland.com)

2 kommentarer:

  1. Åh, norrsken, vad avundsjuk jag blir. Det har alltid velat se i verkligheten.

    Jag måste säga att även om det är kallt och mörkt däruppe så lockar det att bara få vara ute. Här hemma sitter jag instängd på mitt lilla kontor, tittar ut över asfaltsplanen och saknar ditt leende som svischar förbi i en bil någon gång ibland.

    Trodde aldrig att jag skulle säga det här men: Tänk den som fick leva vildmarksliv!

    Kram

    SvaraRadera