Isfiske

Hejsan alla glada

Nu slapp ni i alla fall vänta så länge på ett nytt inlägg. Förstår ni hur dött det är på internatet just i kväll, när det roligaste jag kan komma på en fredagkväll är att skriva blogg?

Vad har hänt den här veckan då?

Jo det här har varit den stora isfiskeveckan. Eller i alla fall två dagars isfiske.

Vi började dagen med att titta ut genom fönstret och konstatera att det var dimma, + 2 grader och allmänt äckligt ute. Konstigt nog så är det ju faktist så att det känns kallare under dessa förhållanden än när det är -15. Tillslut hade vi packat in oss i bilarna och begav oss ut mot sjön. Jag hamnade att åka i Jespers pansarvagn a la rysk modell: Lada Niva. En sjön nostalgitripp som påminde väldigt mycket om vedhämtningsturerna hemmavid. Enda skillnaden var att man inte behövde ha hörselskydd och det gick fortare än 30.

Väl ute vid sjön delade vi upp oss i tre grupper, två satte igång med pimpling för fulla muggar medan en grupp började ismeta. Pimplingen gick väldigt bra om jag får säga det själv. Tog tre borrar på mormors vertikal och abborröga. Detta innebar att Jesper förlorade med 3-0 första dagen, vilket gjorde att han blev lite less på alltihop.

Dag 2 inleddes ganska precis som dag 1, grått, mulet och vatten på isen. Idag var det vår tur att ismeta så alla 16 spön riggades. Dock tyckte jag och Jesper att det var väldigt lite action så vi tog våra pimpelsaker och drog igång rond två på tävlingen. Denna dag åkte jag på storstryk med 8-2 vilket gjorde Minken väldans självgod. Dagens övriga fångst bestod av en 2-kilos gädda.

Allt som allt två fina men rå-kalla dagar.

Världskuppen i Levi

Hej

Har inte skrivit på ett tag nu som ni märkt. Anledningen till det är att vi har suttit i skolbänken i två veckor nu och intressant som det har varit så är det ändå ingen vidare rolig historia att berätta om på bloggen.

Den här helgen har däremot varit full av äventyr. Eller ja, det är väl lite överdrivet, fredagen spenderades med att få folk att försvinna från ett dansgolv genom ypperligt dåliga insattser av dans från vår sida och lördag dag spenderades med att vårda huvudvärk.

När man så återhämtat sig framemot kvällen är det något ljushuvud som kommer på idén att vi måste ha en biljardturnering som senare övergår i filmtittande och slutar med alldeles för lite sömn på lördag natt också.

Men det jag ville komma fram till var söndagen. När klockan så ringer efter två timmars sömn känns det som ett vilddjur som bara sliter i metvetandet medan man försöker fly ner i sömnens värld. Efter ett tag får dock klorna och tänderna ett så pass fast grepp att man är tvungen att ge upp, det gör för ont, och vakna.

Tittar irriterat på klockan och termometern: 06:00 och -15. Varför kom man över huvud taget på att man ville åka och titta på slalom? Tänker precis dra täcket över huvudet och rulla ihop mig till en liten boll när Hampus kommer in och är oförskämt glad (en nackdel med att glömma och låsa dörren). Blir upptjatad och inser att det nog ska bli roligt att komma bort från internatet ett tag.

Vi lastar in oss tre personer i lilla Ruby och sätter av mot Levi, Finland. Jag slipper som tur är köra och slocknar direkt och vaknar lagom till parkeringen tre timmar senare. Efter att ha blivit guidade till en parkeringsplats av vakter som inte tyckte att engelska var ett roligt ämne i skolan kliver vi ut i kylan och börjar fotmunka mot backen. Kylan känns dock som bortblåst när man ser alla fagra flickor som också kommit för att se tävlingen. Jag påstår nu inte på något sätt att det inte finns fagra flickor i Övertorneå, bara att de inte duggar tätt.

Dagen spenderas med att titta när våra svenska hjältar gör ett tappert försök på guld. Myhrers ledning efter första åket försvann tyvär efter sista klockningen varefter han föll igenom helt och slutade elva.

Vi beger oss hem efter en härlig dag med nackspärr och ett leende på läpparna, skönt med ett litet äventyr efter att ha varit på internatet i två veckor. Dagens enda mål intas i Pajala varefter jag återigen slocknar. Denna gång vaknar jag dock på vägen, lagom till att en ren susar förbi med benen i luften.

Tackar vad det nu finns för skyddshelgon att det inte var vi som kört på den och somnar om igen.

P.S Grattis Malin D.S

V 44 Hantverk

Vad ska jag säga... ok jag erkänner, jag stickade lovikka vantar och tyckte att det var kul. Dessutom blev resultat bra

V 43 Studieresa och praktikförberedelse

Sitter här och tittar längtansfullt på mina skidor och pjäxor där de står i hörnet. Kan inte låta bli att klämma på dem varje dag... kan inte backarna bara öppna snart så man får ut och åka av sig? Kom fram till att en ryggplatta nog kan vara en investering värd att gör... någonting att skriva upp på julklappslistan.

Men men studieresan...

Vi började veckan med att vara på skolan och leta praktikplatser, vilket är helt ointressant, både att skriva och läsa om så jag återkommer när jag fått en plats.

På onsdagen satte vi dock iväg på en roadtripp med två hyrda minibussar mot det första stoppet Svanstein. Här mottogs vi varmt och det förelästes bland annat om hur backarna skulle utvecklas, vilket var väldigt intressant. Om de lyckas utveckla backarna så finns det väldigt mycket potential i skidanläggningen. De andra investeringsplanerna de hade med hotellbyggen är för mig obegripliga då jag tycker att det är att förstöra naturen med tanke vad de hade för planer. Bör kanske dock inte avslöja dem här men det rörde sig om pengasummor jag har svårt att greppa.

Ett vintrigt Rajama. Det svarta under björkarna är Micke på hans sovplats

Lite tagna av de massiva planerna fortsatte vi mot Rajama som ligger uppe vid Mounio. På vägen dit förvandlades landskapet till vinter och vi hade en väldigt fin dag där vi susade förbi renar, frostade träd och en fyllgubbe. Väl i Rajama togs vi emot av Björn . Rajama var för övrigt det minsta stället vi besökte och det enda som vi fick kaffe på. Björn berättade om hur han drev sitt företag med 20 bäddar och svårigheterna det innebar att vara egen företagare. Han pratade i säkert tre timmar och var så otroligt mycket mer inspirerande än vad de var i Svanstein, han fick en verkligen att tro att det går att driva småskaliga företag utan att förstöra natur och kultur med massturism.

Vi gick till sängs i en av Björns stugor efter att ha lekt gräshoppsvärm och ätit upp allt i den andra delen av klassens stuga. Vi var nu mätta, nybastade och hade dessutom fått oss ett par öl... ganska tillfreds med livet alltså.

Andra var inte fullt lika tuffa och valde att sova inne

Dag två på roadtrippen började med att tacka Björn för gästfriheten och sätta av mot grannlandet i öst för att kolla på turistanläggningar där.

Dagen inleddes på Harriniva, an anläggning som lika gärna skulle kunnat vara ett charterhotell i Thailand om det inte vore för den lappländska inriktningen. En sak var dock väldigt häftigt med stället: de hade 450 slädhundar.

Vi fortsatte ner till Ylläs, en av Finlands största skidorter. Där var vi på Destination Lappland och såg hur de arbetade med skoterturer och skiduthyrning.

En sak man kan säga om skillnaden mellan Sverige och Finland är att Finland har en mycket större turism i Lappland jämfört med Sverige som har mindre och exklusivare företag.

Det finns en del anledningar till att finnarna har lyckats så mycket bättre, men en stor sak är att de har sammarbetat och byggt upp flera anläggningar samtidigt. Detta gör att de akn ta emot charterflyg och på så vis blir det en mer attraktiv marknad för europeérna. En annan sak är deras inhemska turism, en turism som till stor del beror ( vad jag tror ) på att de har ett otroligt bra vägnät och även tågförbindelse, något som inte finns upp i Tornedalen på Svenska sidan.

Rakt igenom en bra vecka.

V 42 Naturbruk med överlevnads tema

Sitter halvt döende i skolbänken efter en helg hemma i Roslagen och att ha kört upp dagen innan. Ruby gick som en pil hela de 100 milen och 3 kilometrarna. Hur som hellst sitter man nu där i skolbänken och tycker att ett par timmars sömn skulle inte sitta fel. Men men det är tisdag morgon och dags för lektioner igen.

Den här veckan visar det sig att vi ska ha naturbruk, dvs gå på en liten tur i skogen och se hur skogsbruk fungerar och hur man brukade skogen förr i tiden. Det är även en övning för vissa av att läsa karta och leda gruppen.

Sen kommer tvisten på det hela. Eva-Lena ler glatt och säger:

- Tänkte även att vi skulle göra det som en överlevnadssituation.... ni får alltså inte ta med mat.

Hon ler rått...

- Bara för att ni ska få se hur ni fungerar utan mat.

Sagt och gjort. På onsdagmorgonen står vi där i två dec snö och kyla och börjar vandra längs skogsbilvägar och stigar, inte rakt genom skogen eftersom vi ska spara energi. Under tiden vi traskar vägen fram passar Eva-Lena på att peka ut alla djurspår i snön och försöker banka in vilket håll räven är på väg, hur man ser skillnad på rip och orrspår osv.
Framemot eftermiddagen kommer vi fram till det ställe där vi ska slå läger för natten. Konstigt nog har man inte blivit så hungrig än, kanske för att man ställt in sig på att man inte ska få någon mat, däremot börjar man känna sig seg i hela kroppen. Min grupp bygger ett ypperligt vindskydd av granris under en stor gran och gör en liten eld där vi kan koka tallbarrste. En halv liter te innehåller ca en sockerbit.

Det börjar bli dags att gå och lägga sig och elden har nu övergått från att vara en liten brasa till att vara en stockeld och det är varmt och skönt, man kan inte sitta för nära elden... På natten börjar det snöa och det visar sig att vårat vindskydd skulle behövt lite mer ris då man vaknar av flingor i ansiktet. Vi hade tur ändå... bara 5 km ifrån oss hade det varit ösregn.

Vi kliver upp och nu börjar magen bli lite grinig och är bra trött på te. Vår kära stockeld bli nu återigen uppgraderad, den blir nu ett bål för granriset. Efter att ha smält snö på bålet (inte så smart eftersom det blev fullt med aska, grenar och barr) och fyllt våra flaskor börjar vi återigen vandra mot vår destination: Eva-Lenas stuga.

När vi har kanske 2 km kvar gör Erik världens sämsta imitation av ett fall och ett benbrott så vi måste bygga bår och bära ut fanskapet. Vi kommer så slutligen fram till stugan runt fyra och får där korv och kaffe. Nästa svälttövning vi gör ska nog bli lite längre, den här var lite kort då ingen riktigt han bli irriterad på varandra.

V 40 Ekologi och Geomorfologi

Ekologi och Geomorfologi.... visst låter det skoj? Nepp det tyckte inte jag heller först.
Ska jag vara helt ärlig visste jag inte vad det innebar heller. Dock visade det sig vara en riktigt lärorik vecka med Rolf Lahti.

Borde nog egentligen börja med en presentation av honom; mannen, myten och legenden Rolf Lahti. Tänk er en man som verkligen brinner för det han håller på med och vill lära ut så mycket som möjligt. Dock vet han så mycket om det han håller på med att han säger emot sig själv hela tiden eftersom inget i livet egentligen stämmer när man gräver tillräckligt djupt. Som tex att en viss sorts djur bor på ett speciellt ställe men det finns ju alltid undantag och det kan bero på en massa olika orsaker... och när man försöker få in allt i skogen på två dagar blir det lätt lite rörigt. Men som sagt väldigt lärorikt och roligt.

Praktexemplar på sandsediment skapade av havet

Vi började veckan med att sitta i klassrummet och lära oss en del om vad istiden gjort med vårt landskap och varför naturen ser ut som den gör med olika jordlager, rullstensåsar, klapperstensfält och andra fenomen som sandhedar och rullstensåsar.

Ett jävligt stort klapperstensfält

Allt väldigt intresant men sa egentligen inte så mycket föränn han mötte oss efter lunch med en spade i högsta hugg, storstövlarna på och ett stort leende. Vi packades in i bilarna och satte fart mot Luppio berget för att titta på naturen. Då såg man verkligen allt han pratat om tidigare. Skillnaderna i vilken jord som ligger var, varför det finns rena klippor där det egentligen borde ligga ett moränlager, varför det finns klapperstensfält osv.

Det var en väldigt klar och fin morgon vi gav oss ut
Torsdagen och fredagen spenderades med en vandring i Rautiorova naturskyddsområde. Där vandrade vi upp på Takka-Appua varifrån man kunde se Dundret 10 mil bort.
Det visade sig att Rolf var lika entusiastisk om inte mer för små murkna svampar och andra hotade djur som han var för att lära ut om sten och jord. Väldigt lärorikt.

Den här bilden har överhuvudtaget inget med inlägget att göra men den är väldigt fin

V 39 Matlagningsvecka i Kengis Bruk

Matlagning ja.... Det finns en norrlänning som flyttat till uppland som brukar slänga sig med följande uttryck: Man ska göra det man är bra på!

Så varför ska jag släpas in i ett kök var första tanken som slog mig. Måste dock säga att jag blev positivt överraskad av hela alltet. Veckans uppdrag var att vi skulle hålla en viltbuffé för ett antal gäster på Kengis Bruk.

Själva Kengis är en väldigt vacker miljö som ligger precis vid ett biflöde till Torne älv. Det är ett bruk med anor från 1700-talet då det var självförsörjande på alla sätt och exporterade järn till europa. Hur som hellst hade iallafall skolan fått lov att låna storköket och lokaler för att hålla denna middag. På menyn stod björn, järpe, ren, sik, lax, älg och soppor, allt i olika former.

Tillverkning av eldlax

Vi åkte ut med fiskeguiderna på tisdagen för att börja med matlagningen, städning och pyntning av lokalerna. Min grupp spenderade första dagen med att städa och plocka svamp. Städningen gick bra och svampletandet bättre, en massa soppar hittades.

Stolpsättning i fin miljö

Dag två skulle vi göra eldlax plankor men jag och Tobbe blev uttagna med Simon och Erik att sätta upp elstängsel under mitt befäl (man ska göra det man är bra på). Det var dock lite fusk för vi hade både jordborr och sexhjuling till hjälp. En och en halv dag spenderades med detta och resultatet blev bättre än städningen.

På den stora galadagen var det så slutligen någon som släppte in mig och Tobbe i köket... Helvete tänkte jag, nu ska jag in här och göra bort mig... Blev dock överraskad, det gick över förväntan och var riktigt skoj under Jespers ledning, kommer nog inte bli några problem att laga storkok när jag är klar med utbildningen.

Framemot kvällen blev grupp 3 (jag, Linus och Tobbe) utslängda från köket för att stå utomhus och servera förrätt och varm dryck. Allt som allt kom ca 25 gäster, något sämre än vad som var tänkt. Tyvär blev en massa mat över som vi var tvungna att klämma i oss... snyft.

Förrätts servering

Som sagt en bra vecka, annorlunda mot det man brukar göra... och det är ju alltid roligt att prova nya saker.