Tankar som kommer när man sitter och kör skoter väldigt sakta på safari

Halloj

Var på familjesafari idag. Ett utmärkt tillfälle att släppa lös och leka i snön med barn som aldrig sett detta vita fluff vi ser som något naturligt. Väldigt häftigt att se glädjen när de gör sin första snöängel eller följer mitt och Anders exempel och kastar sig handlöst ut för en backe med en halvmeter lössnö.

Graciös hopp och lek i snön

Blev dock förvånad av tanken som slog mig på vägen hem. Läste för ett tag sen att stora djur överlever kyla bättre eftersom avkylningsytan blir mindre i förhållande till massan/volymen. Ungefär som att det tar längre tid för 40 liter vatten att frysa än det gör för 4. Men så kom tanken, är det alltid så eller finns det en punkt där ytan återigen blir större i förhållande till massan?

Motivationsnivån hos en femåring som försöker lära sig längdskidor är inte stor

Det lättaste sättet att räkna ut detta föreföll mig vara genom att räkna på formlerna för ett klots volym samt yta. Hade dock inte formlerna i huvudet då, något som irriterade mig något grymt, Faktist till den milda grad att jag var tvungen att hitta en formelsamling på internet och sätta upp en ekvation för det hela och ja, det stämmer, när radien på klotet ökar ökar volymen procentuellt fortare än ytan. Skänkte en tanke till matteläraren Lasse när jag satt där och klurade.

Kontoret

I övrigt har det väl inte hänt så speciellt mycket. Har fått lära mig ett nytt uttryck och fått en ny typ av människor att tycka mindre om dock: spinnfinnar.

Klart slut

Topptur och skidåkning

Står helt still i huvudet måste jag säga, kanske beror på kylan... Vi hade -36 på Huskysafarin idag, det var så att t.om en del av hundarna hade täcke på sig när de sprang.

Vad har hänt sedan senaste inlägget då? Det har varit rätt så lugnt sen i lördags så har haft tid att leke lite. På söndagen tog jag företagets Renegade 800 och drog iväg på en liten upptäcksfärd till toppen av Ylläs och runt lite i skogarna. Bra skönt att bara få ladda ur maskinen lite och inte kunna tänka på något utan vara tvungen att vara fullt fokuserad på körningen.

Stannade ett tag på toppen, satt och tittade på solen som man faktist kunde se 1/8 av från toppen och försökte smälta allt man lär sig.

Begav mig efter en stund ner från berget och undersökte hur mycket man kan få skidorna att lätta från marken på en myr för att sedan stalla in och bara slappa resten av dagen.

Måndagen och tisdagen spenderades med flitens lampa tänd, även om det var rätt lugnt med kunder. Det känns som att jag hamnat på en bra praktikplats och det verkar som att de är nöjda med jobbet jag gör, får bara bra respons. Förutom den där gången jag glömde köpa lunch åt Anders och han hade lågt blodsocker... då låg jag på minus ett tag.

När vi så hade tredje lugna dagen i rad tyckte inte bossen att jag och Anders behövde vara på jobbet så vi spände på oss utförsskidorna och gav oss ut på Ylläs. Detta innebar premiär för all min utrustning, skidor, pjäxor och stavar. Gliden var sådär, snön var nog en 25 grader kall och sträv som satan men det vägdes upp av att pjäxorna och mina fötter blev kompisar direkt. De bråkade faktist inte ens efter ett tag. Dessutom visade det sig att vi var helt själva i backarna, något man inte kan klaga på. Jag poängterade detta faktum och Anders bara tittade på mig som att jag var tokig... Det är tydligen alltid så lite folk i backarna här uppåt, speciellt i början av säsongen.

Nej nu blir det att gå på bädden tror jag, lång dag i morgon.

Praktik

Kommer fram till Skandinavian Adventures ungefär 1745 finsk tid. Är nu i den lilla staden Äkäsolompolo, eller ja kanske synd att kalla den stad. Dock är det mer liv i den än i Övertorneå som för övrigt är hälften så stor som skogskyrkogården och dubbelt så död om jag inte förklarat det.

Hur som hellst kliver in på kontoret och får äntligen ett ansikte på Peter som äger företaget och är den jag haft kontakt med hittils i små, korta och sporadiska samtal. Vi sätter oss och samtalar lite och jag bär upp mina saker till vinden på kontoet där jag ska spendera de närmaste veckorna.

När jag kommer ner igen får jag en pärm i knät...

- Här är de turer vi erbjuder, du kan väl hålla öppet ett tag och se om du kan sälja något?

- Öööh....

-Bra, jag måste åka nu, här har du en nyckel.

-Eeeeh...

-Syns i morgon, vi öppnar nio, hej.

Jaha tänkte jag, gick och la en pinne på brasan och funderade över vart jag hamnat egentligen. Satt där helt fredligt och läste i pärmen och nog fan ramlade det in folk. Tror dock att det gick rätt så bra för att inte ha en aning om nånting: fick tre familjer att komma tillbaka morgonen efter och boka.

Stängde kontoret efter en stund och gick och la mig. Dagen efter ramlar Peter och guiderna Anders, Jonas och Mats in vid halv nio och cirkusen drar igång på riktigt.

Fick uppdraget att gå ut och lossa sju skotrar från ett lastbilsflak... Jag satte modigt på mig mössan och gick ut. Jag ställer mig och tittar på maskinerna och funderar i min stillhet om jag borde ha nämnt att enda gången jag suttit på en skoter var när jag var tre och var ute och pimplade med mormor.

Jag sätter mig i alla fall och funderar på hur dessa maskiner fungerar och lyckas tillslut starta och lägga i backenoch min skoterpremiär är ett faktum. Tror de flesta andra skulle ha förespråkat att köra rakt fram på marken först men tyckte faktist att det var lite roligare att backa av från ett flak det första man gör. Dagen fortsätter i samma anda och jag hänger med på turer och delar ut kläder. Bra skoj att vara direkt i hetluften.

Sedan första dagen har det gått i ett, körning av alla olika modeller vi har, guidning och säljande. Faller i säng trött varje kväll.

Isfiske

Hejsan alla glada

Nu slapp ni i alla fall vänta så länge på ett nytt inlägg. Förstår ni hur dött det är på internatet just i kväll, när det roligaste jag kan komma på en fredagkväll är att skriva blogg?

Vad har hänt den här veckan då?

Jo det här har varit den stora isfiskeveckan. Eller i alla fall två dagars isfiske.

Vi började dagen med att titta ut genom fönstret och konstatera att det var dimma, + 2 grader och allmänt äckligt ute. Konstigt nog så är det ju faktist så att det känns kallare under dessa förhållanden än när det är -15. Tillslut hade vi packat in oss i bilarna och begav oss ut mot sjön. Jag hamnade att åka i Jespers pansarvagn a la rysk modell: Lada Niva. En sjön nostalgitripp som påminde väldigt mycket om vedhämtningsturerna hemmavid. Enda skillnaden var att man inte behövde ha hörselskydd och det gick fortare än 30.

Väl ute vid sjön delade vi upp oss i tre grupper, två satte igång med pimpling för fulla muggar medan en grupp började ismeta. Pimplingen gick väldigt bra om jag får säga det själv. Tog tre borrar på mormors vertikal och abborröga. Detta innebar att Jesper förlorade med 3-0 första dagen, vilket gjorde att han blev lite less på alltihop.

Dag 2 inleddes ganska precis som dag 1, grått, mulet och vatten på isen. Idag var det vår tur att ismeta så alla 16 spön riggades. Dock tyckte jag och Jesper att det var väldigt lite action så vi tog våra pimpelsaker och drog igång rond två på tävlingen. Denna dag åkte jag på storstryk med 8-2 vilket gjorde Minken väldans självgod. Dagens övriga fångst bestod av en 2-kilos gädda.

Allt som allt två fina men rå-kalla dagar.

Världskuppen i Levi

Hej

Har inte skrivit på ett tag nu som ni märkt. Anledningen till det är att vi har suttit i skolbänken i två veckor nu och intressant som det har varit så är det ändå ingen vidare rolig historia att berätta om på bloggen.

Den här helgen har däremot varit full av äventyr. Eller ja, det är väl lite överdrivet, fredagen spenderades med att få folk att försvinna från ett dansgolv genom ypperligt dåliga insattser av dans från vår sida och lördag dag spenderades med att vårda huvudvärk.

När man så återhämtat sig framemot kvällen är det något ljushuvud som kommer på idén att vi måste ha en biljardturnering som senare övergår i filmtittande och slutar med alldeles för lite sömn på lördag natt också.

Men det jag ville komma fram till var söndagen. När klockan så ringer efter två timmars sömn känns det som ett vilddjur som bara sliter i metvetandet medan man försöker fly ner i sömnens värld. Efter ett tag får dock klorna och tänderna ett så pass fast grepp att man är tvungen att ge upp, det gör för ont, och vakna.

Tittar irriterat på klockan och termometern: 06:00 och -15. Varför kom man över huvud taget på att man ville åka och titta på slalom? Tänker precis dra täcket över huvudet och rulla ihop mig till en liten boll när Hampus kommer in och är oförskämt glad (en nackdel med att glömma och låsa dörren). Blir upptjatad och inser att det nog ska bli roligt att komma bort från internatet ett tag.

Vi lastar in oss tre personer i lilla Ruby och sätter av mot Levi, Finland. Jag slipper som tur är köra och slocknar direkt och vaknar lagom till parkeringen tre timmar senare. Efter att ha blivit guidade till en parkeringsplats av vakter som inte tyckte att engelska var ett roligt ämne i skolan kliver vi ut i kylan och börjar fotmunka mot backen. Kylan känns dock som bortblåst när man ser alla fagra flickor som också kommit för att se tävlingen. Jag påstår nu inte på något sätt att det inte finns fagra flickor i Övertorneå, bara att de inte duggar tätt.

Dagen spenderas med att titta när våra svenska hjältar gör ett tappert försök på guld. Myhrers ledning efter första åket försvann tyvär efter sista klockningen varefter han föll igenom helt och slutade elva.

Vi beger oss hem efter en härlig dag med nackspärr och ett leende på läpparna, skönt med ett litet äventyr efter att ha varit på internatet i två veckor. Dagens enda mål intas i Pajala varefter jag återigen slocknar. Denna gång vaknar jag dock på vägen, lagom till att en ren susar förbi med benen i luften.

Tackar vad det nu finns för skyddshelgon att det inte var vi som kört på den och somnar om igen.

P.S Grattis Malin D.S

V 44 Hantverk

Vad ska jag säga... ok jag erkänner, jag stickade lovikka vantar och tyckte att det var kul. Dessutom blev resultat bra

V 43 Studieresa och praktikförberedelse

Sitter här och tittar längtansfullt på mina skidor och pjäxor där de står i hörnet. Kan inte låta bli att klämma på dem varje dag... kan inte backarna bara öppna snart så man får ut och åka av sig? Kom fram till att en ryggplatta nog kan vara en investering värd att gör... någonting att skriva upp på julklappslistan.

Men men studieresan...

Vi började veckan med att vara på skolan och leta praktikplatser, vilket är helt ointressant, både att skriva och läsa om så jag återkommer när jag fått en plats.

På onsdagen satte vi dock iväg på en roadtripp med två hyrda minibussar mot det första stoppet Svanstein. Här mottogs vi varmt och det förelästes bland annat om hur backarna skulle utvecklas, vilket var väldigt intressant. Om de lyckas utveckla backarna så finns det väldigt mycket potential i skidanläggningen. De andra investeringsplanerna de hade med hotellbyggen är för mig obegripliga då jag tycker att det är att förstöra naturen med tanke vad de hade för planer. Bör kanske dock inte avslöja dem här men det rörde sig om pengasummor jag har svårt att greppa.

Ett vintrigt Rajama. Det svarta under björkarna är Micke på hans sovplats

Lite tagna av de massiva planerna fortsatte vi mot Rajama som ligger uppe vid Mounio. På vägen dit förvandlades landskapet till vinter och vi hade en väldigt fin dag där vi susade förbi renar, frostade träd och en fyllgubbe. Väl i Rajama togs vi emot av Björn . Rajama var för övrigt det minsta stället vi besökte och det enda som vi fick kaffe på. Björn berättade om hur han drev sitt företag med 20 bäddar och svårigheterna det innebar att vara egen företagare. Han pratade i säkert tre timmar och var så otroligt mycket mer inspirerande än vad de var i Svanstein, han fick en verkligen att tro att det går att driva småskaliga företag utan att förstöra natur och kultur med massturism.

Vi gick till sängs i en av Björns stugor efter att ha lekt gräshoppsvärm och ätit upp allt i den andra delen av klassens stuga. Vi var nu mätta, nybastade och hade dessutom fått oss ett par öl... ganska tillfreds med livet alltså.

Andra var inte fullt lika tuffa och valde att sova inne

Dag två på roadtrippen började med att tacka Björn för gästfriheten och sätta av mot grannlandet i öst för att kolla på turistanläggningar där.

Dagen inleddes på Harriniva, an anläggning som lika gärna skulle kunnat vara ett charterhotell i Thailand om det inte vore för den lappländska inriktningen. En sak var dock väldigt häftigt med stället: de hade 450 slädhundar.

Vi fortsatte ner till Ylläs, en av Finlands största skidorter. Där var vi på Destination Lappland och såg hur de arbetade med skoterturer och skiduthyrning.

En sak man kan säga om skillnaden mellan Sverige och Finland är att Finland har en mycket större turism i Lappland jämfört med Sverige som har mindre och exklusivare företag.

Det finns en del anledningar till att finnarna har lyckats så mycket bättre, men en stor sak är att de har sammarbetat och byggt upp flera anläggningar samtidigt. Detta gör att de akn ta emot charterflyg och på så vis blir det en mer attraktiv marknad för europeérna. En annan sak är deras inhemska turism, en turism som till stor del beror ( vad jag tror ) på att de har ett otroligt bra vägnät och även tågförbindelse, något som inte finns upp i Tornedalen på Svenska sidan.

Rakt igenom en bra vecka.