Fiskevecka i Onka

V38

Kan redan så här i början av inlägget skriva att det var en helt underbar vecka, något vi kan tacka alla fiskeguiderna för och jag i synnerhet kan tacka de underbara guiderna Jimmie och Timo som visade ett otroligt tålamod när de skulle lära mig att flugfiska. STORT tack.

Vi började veckan med att ha två dagars allmän teori om guidning, vad som kännetecknar en bra guide och hur man ska kunna jobba på sitt varumärke, allt väldigt intressant men förväntningarna låg på onsdagen till fredagen.

Så kom den då, onsdagen och vi packade in oss i bilarna klockan sju och satte av mot Kangos, 7 mil norr om Pajala. Färden dit gick aldeles utmärkt, var bara en bil som åkte vilse.
Första stoppet var på en hundspannskamp som drivs av ett ungt par, Johan och Sara.
Själva kampen är under uppbyggnad men det kommer bli helt otroligt vackert när det blir klart. De har ca 50 hundar och kommer ha logi för 8 personer från december då bygget beräknas vara klart. Vi spenderade morgonen med att hälsa på hundarna och prata lite allmänt om guidning och företagande.

Framemot lunch var det dax att sätta av mot Onka där vi skulle provfiska en sträcka som Johan och Sara ska börja bedriva fisketurism på.
Onsdag eftermiddagen spenderades med att bygga läger och fiskeguiderna rekade sträckan vi naturguider skulle bli guidade på på torsdagen.

Torsdagen började med en kall morgon, frusna vadarstövlar och en kall, äcklig grötfrukost. Trotts detta var förväntningarna höga: jag skulle få privat guidning i flugfiske. Måste återigen tacka Jimmie och Timo för deras tålamod med bortkastade flugor, trassel och klantighet. Började efter en ganska trasslig och blåsig början få in rätt bra kast mot slutet av dagen... dock ingen fisk. Hade precis gett upp och var på väg upp mot lägret när Love ropar: Kom ner och prova här, det nappar hur bra som hellst...

Var otroligt tveksam då jag var trött, kall och grinig efter att inte ha fått någon fisk på hela dagen men tänkte att jag måste ju prova i alla fall. Sagt och gjort, vadar åter igen ut i vattnet och kastar ut... BAM! Hugg direkt, har precis fångat min första fisk på fluga. All trötthet och kyla är som bortblåst och man blir kvar i vattnet en helvtimme till.

Middagen intas vid lägerelden och skit snackas till långt in på natten tills frosten slutit sig om oss och Kathi pekar mot himlen och utbrister: Norchlicht (tydligen tyska för norrsken). Står en stund och tittar på det första norrsken jag sett och kryper sedan ner efter en kanondag.

Fredagsmorgonen börjar med att ma vaknar och ser Erik hälla kokande vatten i vadarna för att de ska tina varefter han skuttar ner till älven för att dra två laxar till Antons föargade utbrott: jag HATAR dig Erik... lekfull avundsjuka på topp.
Naturguiderna bryter läger och dundrar tillbaka till Johan och Sara där vi spenderar dagen med att måla hus och köra fyrhjuling, bra skoj.

Speciellt tack den här veckan: Jimmie och Timo samt Johan och Sara (www.riversoflapland.com)

Bäckrestaurering

V37

En vecka med riktigt karlgöra. En dröm för alla som lekt i vattendrag när man var liten. Eller ja ok så roligt var det inte, mest intressant.

Veckan gick ut på att vi skulle hjälpa till i ett fortlöpande projekt att återställa en gammal flottarled till ursprungligt skick, dels för att främja bäcköringen men även för flodmusslorna som är beroende av öringen för att föröka sig.

Varje dag började med att vi åkte tre mil på en grusväg vilken får en nyplöjd åker att verka som en bra färdväg. Sedan spenderades dagarna antingen med:

1: Stenflyttning.

Stenflyttning innebär att man letar reda på den största stenen man hittar, den ska hellst sitta fast ordentligt också. Sedan flyttar man den till ett nytt ställe med handkraft. Nej skämt å sido, det bara kändes så. Det man gjorde var att bryta upp och sprida ut stenar för att få vitvatten där lite större öringar kan stå och frodas. Man kunde även göra lekgropar där de kan föröka sig. Då tar man bort alla större stenar från ett område så att det bildas en grop. Sedan fyller man på med små stena mellan 2 och 8 cm stora.

Hampus och Anton flyttar sten

2: Provfiske och insektsletning.

Provfiske innebär att man helt enkelt spenderar dagen med att meta och se hur mycket man får. (Just den dagen kändes som en hemskt tung skoldag).

Anton och Timo metar

Insektsletning är just vad det låter som, man kollar vad det finns för insekter för att se om det fiunns tillräckligt med mat för en öringpopulation (vi passade även på att ta reda på vilka flugor som skulle vara bra att fiska på).

Hampus står och ser cool ut istället för att leta insekter

Det var en vecka med mycket slit men det var skoj och det känns som att man gjort någon liten nytta här i världen.

Hejsan

För det första vill jag be om ursäkt för att jag inte skrivit på länge... har dock en bra anledning. Vi har legat ute i skogen hela veckan.

Vad kan man säga om den här veckan då... Jo jag har kommit fram till en sak i alla fall: jag är förbannat långt norrut.
Detta grundar jag på 1: De har satt upp snökäpparna.
2: En disskussion jag hade med min lärare ( gjorde bort mig blåögd som man är)

Eva-Lena: Och som ni ser på schemat här så ska vi ha iskunskap första veckan i november.

Oscar: Kan vi verkligen ha det då, hur är det med is?

Eva-Lena: Jodå om vi åker ett tag borde vi nog hitta någon svag fläck...

Oscar: Mhm, vad bra.

Fan, hemma är det ju knappt is vid nyår...

Hur som hellst, den här veckan har vi börjat utbildningen ordentligt. Vi har gått igenom guideförrådet ( en våt dröm för vilken prylnörd som hellst), något som tog en halv dag. Har även lärt oss resa lappkåtor och koka kaffe. Låter svårt va?
Måste säga att skoldagarna är rätt sköna: Vi åkte ut till skolans stuga i Honkanenjärvi i onsdags, en mysig stuga, typ som de man kunde hyra i de Nyazeeländska nationalparkerna. Det finns självklart bastu och en trevlig liten sjö.
Där spenderade vi den första dagen med att röja innan vår kära lärare åkte hem vid två varefter vi hade som uppgift att uppleva den norrländska kulturen. Dvs läxan vi hade var att bada bastu, meta abborre och laga mat över öppen eld.
I torsdags fortsatte så lektionerna med att vi skulle koka kaffe på ett så estetiskt tilltalande sätt vi kunde utifrån de möjligheter som gavs. Vi fick bland annat bara använda eldstål eftersom allt annat anses töntigt.
Som ni kanske har förstått har kaffet och elden en väldigt viktig och stor roll. Jag hade ingen aning om att det fanns så många ritualer och tillvägagångssätt när det gäller gästfrihet och inbjudningar till kaffe.
En annan sak jag inte visste var att det är extremt oartigt (ungefär som att kissa inne hos någon) att använda en eldstad (akka) du inte byggt själv utan att be om lov, eldstaden är tydligen något väldigt personligt.
Vi hade lektioner hela dagen om sånna roliga saker :)

Ja ja var väl det som hänt den här veckan i korta drag, vill ni veta mer får ni ringa.

Helgen

Folket på internatet

När man kliver in på internatet känner man en lukt... Så där till en början kan det vara svårt att sätta fingret på vad det är. När man träffar folket så förstår man vad det är: testosteron.
21 av 24 individer är nämligen killar... De andra är som ni kanske förstår tjejer. Tre tjejer på 21 killar är i vanliga fall dåliga odds, lägger man dessutom till att en är lesbisk och att en har pojkvän så ser det ännu sämre ut. Sen kan man släcka lampan helt med att tillägga att den sista inte går att prata med.

Däremot är killarna och de övriga två tjejerna jävligt trevliga. Dock kan skämt och samtalsämnen bli rätt grova... handlar sällan om nåt annat än fiske, jakt, tjejer och fest.
Tänker inte lägga ner någon större energi på att beskriva alla på en gång, dels för att det skulle bli tråkigt att läsa, dels för att jag är lat och vill gå och sova.
Vid närmare eftertanke tänker jag inte beskriva någon av dem just nu för kom på mycket roligare saker att skriva om.

Vi tog en tur över till Finland här om dagen, tänkte att vi skulle kolla upp lite i Ylitorneo, sådana där viktiga saker som mataffär, apotek, Alko, krogen och därefter vårdcentralen. Klev i alla fall in på mataffären och gick helt fredligt runt och tittade. Slutade med att vi skulle gå därifrån handlandes en glass. Självklart tog Henry kassan med tjejen i och började prata lite med henne. I den andra kassan satt en kuille i vår egen ålder och jag har aldrig sett någon stirra på en grupp människor med sånt hat i blicken.
Tydligen är inte svenskar i allmänhet och Naturguider i synnerhet allmänt hatade på fiska sidan då vi ses som en biljett bort från landsbygden... något som inte uppskattas av de lokala pojkarna.

Vi pallrade oss ia alla fall tillbaka till boendet och fick oss en middag serverad som inte gick av för hackor: blodpalt med bacon. Blodpalt för er som inte vet det är renblod blandat med rågmjöl, salt och vatten. Middagen intogs i sällskap av rektorn vars första ord var:
-Fina byxor ni har pojkar...
-Jo inte sant ( de sträckte lite på sig och mös )
- En liten räv på fickan på de där va?
-Jajjemän, spritt nya.
-Ja... vad synd att de är värdelösa här uppe då...

Tydligen duger alla dessa märkeskläder bara ner till en minus 20... när det kryper ner mot minus 45-50 ska man tydligen satsa på bomul, vadmal och läder så nu ska vi lära oss att tova, sticka och sy i läder... vem hade trott att det skulle visa sig vara en syjunta man åkt 100 mil för?

Första dagen

Så tog man då steget... Norrland... jävligt långt upp i Norrland.
1 timmes flyg och tre timmars buss från Arlanda. När man landade i Lule tänkte man ändå att det var nog inte så annorlunda mot Uppsala ändå, en småstad med storstadskomplex. När man sen åkt buss tre timmar till finska gränsen inser man att: 1 det finns en jävla massa träd och 2 det behöver inte bo särskilt många människor på ett ställe för att det ska få kallas stad.

Man klev av bussen på huvudgatan i Övertorne ( i princip enda gatan ) och bussen dundrade iväg. En känsla av "Jaha och nu då" infann sig. Älgade fram till första bästa person och frågade snällt:
-Ursäkta, men vet du var folkhögskolan ligger?
- Jo... (tystnad)
- Jaha vart ligger den då?
-Ditåt... (viftar lite vagt med handen)
- Så det är bara att följa vägen?
-Jo...
- Tackar tackar ( känner mig extremt hjälpt )
-Tschuu....

Så jag traskar glatt iväg åt anvisat håll... och inte fan var det bara att följa vägen, man var tvungen att svänga tre gånger.
Lyckades till slut hitta fram i alla fall och har nu fått ett trevligt rum.