Tankar som kommer när man sitter och kör skoter väldigt sakta på safari

Halloj

Var på familjesafari idag. Ett utmärkt tillfälle att släppa lös och leka i snön med barn som aldrig sett detta vita fluff vi ser som något naturligt. Väldigt häftigt att se glädjen när de gör sin första snöängel eller följer mitt och Anders exempel och kastar sig handlöst ut för en backe med en halvmeter lössnö.

Graciös hopp och lek i snön

Blev dock förvånad av tanken som slog mig på vägen hem. Läste för ett tag sen att stora djur överlever kyla bättre eftersom avkylningsytan blir mindre i förhållande till massan/volymen. Ungefär som att det tar längre tid för 40 liter vatten att frysa än det gör för 4. Men så kom tanken, är det alltid så eller finns det en punkt där ytan återigen blir större i förhållande till massan?

Motivationsnivån hos en femåring som försöker lära sig längdskidor är inte stor

Det lättaste sättet att räkna ut detta föreföll mig vara genom att räkna på formlerna för ett klots volym samt yta. Hade dock inte formlerna i huvudet då, något som irriterade mig något grymt, Faktist till den milda grad att jag var tvungen att hitta en formelsamling på internet och sätta upp en ekvation för det hela och ja, det stämmer, när radien på klotet ökar ökar volymen procentuellt fortare än ytan. Skänkte en tanke till matteläraren Lasse när jag satt där och klurade.

Kontoret

I övrigt har det väl inte hänt så speciellt mycket. Har fått lära mig ett nytt uttryck och fått en ny typ av människor att tycka mindre om dock: spinnfinnar.

Klart slut

Topptur och skidåkning

Står helt still i huvudet måste jag säga, kanske beror på kylan... Vi hade -36 på Huskysafarin idag, det var så att t.om en del av hundarna hade täcke på sig när de sprang.

Vad har hänt sedan senaste inlägget då? Det har varit rätt så lugnt sen i lördags så har haft tid att leke lite. På söndagen tog jag företagets Renegade 800 och drog iväg på en liten upptäcksfärd till toppen av Ylläs och runt lite i skogarna. Bra skönt att bara få ladda ur maskinen lite och inte kunna tänka på något utan vara tvungen att vara fullt fokuserad på körningen.

Stannade ett tag på toppen, satt och tittade på solen som man faktist kunde se 1/8 av från toppen och försökte smälta allt man lär sig.

Begav mig efter en stund ner från berget och undersökte hur mycket man kan få skidorna att lätta från marken på en myr för att sedan stalla in och bara slappa resten av dagen.

Måndagen och tisdagen spenderades med flitens lampa tänd, även om det var rätt lugnt med kunder. Det känns som att jag hamnat på en bra praktikplats och det verkar som att de är nöjda med jobbet jag gör, får bara bra respons. Förutom den där gången jag glömde köpa lunch åt Anders och han hade lågt blodsocker... då låg jag på minus ett tag.

När vi så hade tredje lugna dagen i rad tyckte inte bossen att jag och Anders behövde vara på jobbet så vi spände på oss utförsskidorna och gav oss ut på Ylläs. Detta innebar premiär för all min utrustning, skidor, pjäxor och stavar. Gliden var sådär, snön var nog en 25 grader kall och sträv som satan men det vägdes upp av att pjäxorna och mina fötter blev kompisar direkt. De bråkade faktist inte ens efter ett tag. Dessutom visade det sig att vi var helt själva i backarna, något man inte kan klaga på. Jag poängterade detta faktum och Anders bara tittade på mig som att jag var tokig... Det är tydligen alltid så lite folk i backarna här uppåt, speciellt i början av säsongen.

Nej nu blir det att gå på bädden tror jag, lång dag i morgon.

Praktik

Kommer fram till Skandinavian Adventures ungefär 1745 finsk tid. Är nu i den lilla staden Äkäsolompolo, eller ja kanske synd att kalla den stad. Dock är det mer liv i den än i Övertorneå som för övrigt är hälften så stor som skogskyrkogården och dubbelt så död om jag inte förklarat det.

Hur som hellst kliver in på kontoret och får äntligen ett ansikte på Peter som äger företaget och är den jag haft kontakt med hittils i små, korta och sporadiska samtal. Vi sätter oss och samtalar lite och jag bär upp mina saker till vinden på kontoet där jag ska spendera de närmaste veckorna.

När jag kommer ner igen får jag en pärm i knät...

- Här är de turer vi erbjuder, du kan väl hålla öppet ett tag och se om du kan sälja något?

- Öööh....

-Bra, jag måste åka nu, här har du en nyckel.

-Eeeeh...

-Syns i morgon, vi öppnar nio, hej.

Jaha tänkte jag, gick och la en pinne på brasan och funderade över vart jag hamnat egentligen. Satt där helt fredligt och läste i pärmen och nog fan ramlade det in folk. Tror dock att det gick rätt så bra för att inte ha en aning om nånting: fick tre familjer att komma tillbaka morgonen efter och boka.

Stängde kontoret efter en stund och gick och la mig. Dagen efter ramlar Peter och guiderna Anders, Jonas och Mats in vid halv nio och cirkusen drar igång på riktigt.

Fick uppdraget att gå ut och lossa sju skotrar från ett lastbilsflak... Jag satte modigt på mig mössan och gick ut. Jag ställer mig och tittar på maskinerna och funderar i min stillhet om jag borde ha nämnt att enda gången jag suttit på en skoter var när jag var tre och var ute och pimplade med mormor.

Jag sätter mig i alla fall och funderar på hur dessa maskiner fungerar och lyckas tillslut starta och lägga i backenoch min skoterpremiär är ett faktum. Tror de flesta andra skulle ha förespråkat att köra rakt fram på marken först men tyckte faktist att det var lite roligare att backa av från ett flak det första man gör. Dagen fortsätter i samma anda och jag hänger med på turer och delar ut kläder. Bra skoj att vara direkt i hetluften.

Sedan första dagen har det gått i ett, körning av alla olika modeller vi har, guidning och säljande. Faller i säng trött varje kväll.