Isfiske

Hejsan alla glada

Nu slapp ni i alla fall vänta så länge på ett nytt inlägg. Förstår ni hur dött det är på internatet just i kväll, när det roligaste jag kan komma på en fredagkväll är att skriva blogg?

Vad har hänt den här veckan då?

Jo det här har varit den stora isfiskeveckan. Eller i alla fall två dagars isfiske.

Vi började dagen med att titta ut genom fönstret och konstatera att det var dimma, + 2 grader och allmänt äckligt ute. Konstigt nog så är det ju faktist så att det känns kallare under dessa förhållanden än när det är -15. Tillslut hade vi packat in oss i bilarna och begav oss ut mot sjön. Jag hamnade att åka i Jespers pansarvagn a la rysk modell: Lada Niva. En sjön nostalgitripp som påminde väldigt mycket om vedhämtningsturerna hemmavid. Enda skillnaden var att man inte behövde ha hörselskydd och det gick fortare än 30.

Väl ute vid sjön delade vi upp oss i tre grupper, två satte igång med pimpling för fulla muggar medan en grupp började ismeta. Pimplingen gick väldigt bra om jag får säga det själv. Tog tre borrar på mormors vertikal och abborröga. Detta innebar att Jesper förlorade med 3-0 första dagen, vilket gjorde att han blev lite less på alltihop.

Dag 2 inleddes ganska precis som dag 1, grått, mulet och vatten på isen. Idag var det vår tur att ismeta så alla 16 spön riggades. Dock tyckte jag och Jesper att det var väldigt lite action så vi tog våra pimpelsaker och drog igång rond två på tävlingen. Denna dag åkte jag på storstryk med 8-2 vilket gjorde Minken väldans självgod. Dagens övriga fångst bestod av en 2-kilos gädda.

Allt som allt två fina men rå-kalla dagar.

Världskuppen i Levi

Hej

Har inte skrivit på ett tag nu som ni märkt. Anledningen till det är att vi har suttit i skolbänken i två veckor nu och intressant som det har varit så är det ändå ingen vidare rolig historia att berätta om på bloggen.

Den här helgen har däremot varit full av äventyr. Eller ja, det är väl lite överdrivet, fredagen spenderades med att få folk att försvinna från ett dansgolv genom ypperligt dåliga insattser av dans från vår sida och lördag dag spenderades med att vårda huvudvärk.

När man så återhämtat sig framemot kvällen är det något ljushuvud som kommer på idén att vi måste ha en biljardturnering som senare övergår i filmtittande och slutar med alldeles för lite sömn på lördag natt också.

Men det jag ville komma fram till var söndagen. När klockan så ringer efter två timmars sömn känns det som ett vilddjur som bara sliter i metvetandet medan man försöker fly ner i sömnens värld. Efter ett tag får dock klorna och tänderna ett så pass fast grepp att man är tvungen att ge upp, det gör för ont, och vakna.

Tittar irriterat på klockan och termometern: 06:00 och -15. Varför kom man över huvud taget på att man ville åka och titta på slalom? Tänker precis dra täcket över huvudet och rulla ihop mig till en liten boll när Hampus kommer in och är oförskämt glad (en nackdel med att glömma och låsa dörren). Blir upptjatad och inser att det nog ska bli roligt att komma bort från internatet ett tag.

Vi lastar in oss tre personer i lilla Ruby och sätter av mot Levi, Finland. Jag slipper som tur är köra och slocknar direkt och vaknar lagom till parkeringen tre timmar senare. Efter att ha blivit guidade till en parkeringsplats av vakter som inte tyckte att engelska var ett roligt ämne i skolan kliver vi ut i kylan och börjar fotmunka mot backen. Kylan känns dock som bortblåst när man ser alla fagra flickor som också kommit för att se tävlingen. Jag påstår nu inte på något sätt att det inte finns fagra flickor i Övertorneå, bara att de inte duggar tätt.

Dagen spenderas med att titta när våra svenska hjältar gör ett tappert försök på guld. Myhrers ledning efter första åket försvann tyvär efter sista klockningen varefter han föll igenom helt och slutade elva.

Vi beger oss hem efter en härlig dag med nackspärr och ett leende på läpparna, skönt med ett litet äventyr efter att ha varit på internatet i två veckor. Dagens enda mål intas i Pajala varefter jag återigen slocknar. Denna gång vaknar jag dock på vägen, lagom till att en ren susar förbi med benen i luften.

Tackar vad det nu finns för skyddshelgon att det inte var vi som kört på den och somnar om igen.

P.S Grattis Malin D.S

V 44 Hantverk

Vad ska jag säga... ok jag erkänner, jag stickade lovikka vantar och tyckte att det var kul. Dessutom blev resultat bra

V 43 Studieresa och praktikförberedelse

Sitter här och tittar längtansfullt på mina skidor och pjäxor där de står i hörnet. Kan inte låta bli att klämma på dem varje dag... kan inte backarna bara öppna snart så man får ut och åka av sig? Kom fram till att en ryggplatta nog kan vara en investering värd att gör... någonting att skriva upp på julklappslistan.

Men men studieresan...

Vi började veckan med att vara på skolan och leta praktikplatser, vilket är helt ointressant, både att skriva och läsa om så jag återkommer när jag fått en plats.

På onsdagen satte vi dock iväg på en roadtripp med två hyrda minibussar mot det första stoppet Svanstein. Här mottogs vi varmt och det förelästes bland annat om hur backarna skulle utvecklas, vilket var väldigt intressant. Om de lyckas utveckla backarna så finns det väldigt mycket potential i skidanläggningen. De andra investeringsplanerna de hade med hotellbyggen är för mig obegripliga då jag tycker att det är att förstöra naturen med tanke vad de hade för planer. Bör kanske dock inte avslöja dem här men det rörde sig om pengasummor jag har svårt att greppa.

Ett vintrigt Rajama. Det svarta under björkarna är Micke på hans sovplats

Lite tagna av de massiva planerna fortsatte vi mot Rajama som ligger uppe vid Mounio. På vägen dit förvandlades landskapet till vinter och vi hade en väldigt fin dag där vi susade förbi renar, frostade träd och en fyllgubbe. Väl i Rajama togs vi emot av Björn . Rajama var för övrigt det minsta stället vi besökte och det enda som vi fick kaffe på. Björn berättade om hur han drev sitt företag med 20 bäddar och svårigheterna det innebar att vara egen företagare. Han pratade i säkert tre timmar och var så otroligt mycket mer inspirerande än vad de var i Svanstein, han fick en verkligen att tro att det går att driva småskaliga företag utan att förstöra natur och kultur med massturism.

Vi gick till sängs i en av Björns stugor efter att ha lekt gräshoppsvärm och ätit upp allt i den andra delen av klassens stuga. Vi var nu mätta, nybastade och hade dessutom fått oss ett par öl... ganska tillfreds med livet alltså.

Andra var inte fullt lika tuffa och valde att sova inne

Dag två på roadtrippen började med att tacka Björn för gästfriheten och sätta av mot grannlandet i öst för att kolla på turistanläggningar där.

Dagen inleddes på Harriniva, an anläggning som lika gärna skulle kunnat vara ett charterhotell i Thailand om det inte vore för den lappländska inriktningen. En sak var dock väldigt häftigt med stället: de hade 450 slädhundar.

Vi fortsatte ner till Ylläs, en av Finlands största skidorter. Där var vi på Destination Lappland och såg hur de arbetade med skoterturer och skiduthyrning.

En sak man kan säga om skillnaden mellan Sverige och Finland är att Finland har en mycket större turism i Lappland jämfört med Sverige som har mindre och exklusivare företag.

Det finns en del anledningar till att finnarna har lyckats så mycket bättre, men en stor sak är att de har sammarbetat och byggt upp flera anläggningar samtidigt. Detta gör att de akn ta emot charterflyg och på så vis blir det en mer attraktiv marknad för europeérna. En annan sak är deras inhemska turism, en turism som till stor del beror ( vad jag tror ) på att de har ett otroligt bra vägnät och även tågförbindelse, något som inte finns upp i Tornedalen på Svenska sidan.

Rakt igenom en bra vecka.