Måste man verkligen ha en titel?

Så sitter man här på kontoret i Finland igen. En massa hyror har precis gått ut och lugnet har lagt sig för en liten stund. Egentligen borde jag väl göra projektarbetet nu när jag har några minuter över men det är ju så jävla tråkigt... Roligare att skriva blogg.
Konstigt det här att jag alltid kommer på bloggen när jag har något tråkigare att göra.

Har varit här uppe i tre veckor nu och planen har hela tiden varit att jag ska jobba med projektarbetet när jag har tid över, saken är bara det att jag inte har någon tid över... ett litet dilemma det där.

Nästa vecka blir det ännu mindre tid tyvärr, eller inte tyvärr, det är av en rolig anledning. Jag ska ut på min första långsafari. Kommer köra Ylläs-Rajamaa-Kangos-Tärendö-Ylläs. Ska bli otroligt kul och spännande måste jag säga. Mor min var lite orolig över hur det skulle gå men det är väl en mammas livsuppgift att oroa sig... hur hon nu orkar det, varför oroa sig över något som man inte kan göra något åt?

Måste säga att det känns lite tråkigt att sitta på kontoret en sån här dag, det blev just klarblå himmel och strålande vårsol, skulle mycket hellre suttit på en sjö och pimplat röding i skrivande stund... Måste nog gå ut en stund...

Over and out

Back in real life

Hej och hallå

Så var man tillbaka i Övertorneå igen efter en underbar period i Äkäslompolo. Tiden där kan väl beskrivas med många ord, glädje, frustration, hopp och ökat självförtroende.
Har till största delen haft hand om franska grupper, något som har försvårats en del av att min franska i bästa fall är bristfällig och deras engelska har varit på ungefär samma nivå. Men det är inget som inte går att lösa. Jag och Danne hade, trotts språkförbistringar, kyla och gråtande barn, riktigt trevliga dagar när vi var ute och isfiskade med dem.

Men den tiden tog sålunda slut och jag var tvungen att bege mig tillbaka till skolan igen. När jag kom tillbaka var det med blandade känslor. Detta berodde mest på att jag visste att det kommit en massa nytt folk till skolan så internatet är nu helt fullt. Visst är det kul med liv och rörelse men att konstant börja om och lära känna nya människor man ska bo med börjar slita på en.
Med detta i åtanke har jag medvetet dragit mig undan lite och ser hur saker och ting utvecklar sig. Dock verkar de allra flesta vara ena riktigt trevliga prickar.

Tyvär är detta allt jag ids skriva för tillfället, dessutom ska jag gå och laga till en entrecote med potatismos.

Over and out

Back in Äkäs

Halloj

Så var man tillbaka i Äkäslompolo... Har varit en riktigt skön början. Efter fyra dagar har det hänt en hel del. Det mesta kul och en del spännande.
Måste säga att det är otroligt roligt att träffa alla människor igen och dessutom inse att man fortfarande känner igen dem.

Har även börjat guida, kör isfiske med franska grupper... bara att slipa upp skolfranskan igen, något som inte går så bra men man gör tappra försök i alla fall. Så länge gästerna är nöjda så är det bra och det har de varit än så länge.

Har inte så mycket mer att säga för tillfället men ville uppdatera lite, återkommer vid ett senare tillfälle.

Over and out

Norrsken

Vilken skön helg.

Har absolut inte gjort något vettigt alls, bara sovit och tittat på film. Var länge sedan jag hade tid eller lust att sova 14 timmar per dygn men måste säga att det var skönt och nog ganska välbehövligt. Det enda man kan klaga på var väl egentligen att jag fick slut på idéer om vilka filmer jag skulle se, vilket egentligen är bra för nu har jag inget sug efter det längre och kan koncentrera mig på skolarbetet istället... Efter att ha sett det senaste avsnittet av Dexter ikväll.

Eller att säga att jag inte gjort något vettigt var väl en underdrift, har faktiskt hjälpt vår hustant Barbro att flytta ut från internatet, ett enormt lass på tre väskor och en sopsäck. Tyvärr glömde jag middagens ingredienser hemma hos henne och var för lat för att återvända så det fick bli saffransbullar till middag.

På söndagskvällen hade det även utlovats häftiga norrsken. Det är svårt att motstå detta märkliga fenomen så jag hoppade in i bilen och satte fart mot ett närliggande berg för att komma undan stadens (läs byhåla) ljus. Förväntade mig en spektakulär show men blev lite besviken... Var bara ett litet norrsken man såg där från berget. Man ska aldrig bygga upp förväntningar, då blir man bara besviken. Om man ställer in sig på att saker kommer bli dåliga kan man ju bara bli positivt överraskad.

Men vad är det med fenomenet norrsken som är så speciellt? Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det, men alla som sett ett stort norrsken vet vad jag pratar om, det är nästan en magisk känsla när det rör sig som gardiner över natthimmlen. Tänk att något så vackert kan skapas av små kollisioner i atmosfären.

När man står där och tittar kan man förstå att det finns så mycket mytologi om just norrsken, allt från att gudarna spelade fotboll med valrosshuvuden till att det var en fjällräv som sprang så fort att hans svans piskade upp snö som syntes i atmosfären. Kan bara sluta mig till att jag alltid kommer faschineras av det oavsett hur många jag ser.

Nu får det räcka för idag.

Over and out

Klappjakt

Halloj

Någon gång när jag är pigg kanske jag har en aning om vad jag skriver, dock är inte fallet sådant just för tillfället så här kommer ett nytt svammelinlägg.

Sitter och väntar på att en film ska bli klar så jag kan somna i min extremt oergonomiska soffa och vakna med ryggont, men vad gör man inte när man inte orkar flytta på allt som ligger i sängen?

Idag har vi varit på klappjakt, tyvär kan det väl sägas att det inte var jägarnas dag utan djurens. Men det kanske är lika bra att Micke och Stampe får springa runt några dagar till... Dessutom kommer det säkert fler dagar i vinter.

Jag började dagen med att klä på mig ett par extra långkalsonger varefter jag hoppade in i bilen och drog iväg mot Lampisenpää. När jag kommit en bit började det knäppa och knastra obehagligt i rutorna... tittade på termometrarna och konstaterade att det var 56 graders temperaturskillnad på ute och inne, undrar om det hade något med saken att göra?

Vi samlades vid jaktlagets skyttebana och började dagen med kaffe, något som värmde fint, och genomgång för drev och skyttar.
Dreven genomfördes och jag tänkte i mitt stilla sinne, medan fötterna tappade mer och mer känsel, att det här var en sådan dag när man nästan, med betoning på nästan, skulle vilja ha gått i drevet istället.

Framemot klockan 11 fick vi oss en lunch bestående av älgsoppa och smörgås serverad. Tack Andreas och Henrik, otroligt god.

Vad kan man tillägga i övrigt? Inte så mycket faktiskt, tror jag helt enkelt bara drar täcket över huvudet och fortsätter någon annan dag.

Over and out.

Infall

Konstigt det här
Vet att jag inte skrivit på nästan ett år, något som både mina vänner och lärare hamrat på mig i tid och otid om. Men så kommer den där dagen när man plötsligt får för sig att skriva, det kändes helt enkelt roligt igen. Det finns så många måsten här i livet så tycker inte att bloggskrivande ska vara en av dem.

Vad har hänt då det senaste året, från jul i Ylläs till det att jag nu sitter här och lyssnar på Raubtier som jag just kommit fram till är rätt grymma?
Tänker så klart inte gå igenom allt, har trotts allt varit ett otroligt händelserikt år med mycket glädje och förvånansvärt lite otrevligheter.
Våren spenderades mest i Riksgränsen där jag bodde i en friggebod och arbetade åt Fjällguiden, något jag inte ångrar en sekund.
Sommaren innehöll roddtävlingar, dyk och många goda vänner från när och fjärran. Kan inte klaga alls på den tillvaron.
Hösten har spenderats med fjällvandringar, jakt ( tog min första älg ) och med att försöka göra folk av de nya ettorna, något som är en långdragen och fortlöpande process. Dock tror jag mig sikta ljus i lappmörkret vad det gäller denna uppgift.

Så nu sitter man här en tidig måndagmorgon och funderar... Tankarna vandrar fritt och har en tendens att bli till det lite mörkare slaget, antar att det kan ha med dagsljuset att göra. Snart försvinner ju solen för att komma åter i januari.
Men inte ens detta mörker kan få mig att må speciellt dåligt över att jag inte ska spendera julen hemma i år heller, det blir en ny säsong i Ylläs. Det är inte det att jag inte vill vara hemma hos familjen men om man nu inte ska vara det är Ylläs ett bra substitut och fungerade bra förra året, mycket tack vare min grymma mentor Anders Karkea som jag har privilegiet att få arbeta med i år igen... Och förhoppningsvis ta en öl eller två på Pyy.

Dock kommer det tyvär inte bli något traditionellt nyårsfirande på Askholmen i år men ett års avbrott hoppas jag att folk kan klara av för återupptagande nästa år (hoppas att folk inte är allt för griniga på detta faktum).

Men nu ska jag nog sluta svammla för denna gång, ska försöka komma med något mer vettigt nästa gång. Skulle vilja avsluta med ett citat från en vän:

När någon skadar oss bör vi skriva det i sanden, så vindarna kan radera det. Men när någon gör något bra, måste vi hugga det i sten, så att ingen vind kan röra det.

Over and out

Tankar som kommer när man sitter och kör skoter väldigt sakta på safari

Halloj

Var på familjesafari idag. Ett utmärkt tillfälle att släppa lös och leka i snön med barn som aldrig sett detta vita fluff vi ser som något naturligt. Väldigt häftigt att se glädjen när de gör sin första snöängel eller följer mitt och Anders exempel och kastar sig handlöst ut för en backe med en halvmeter lössnö.

Graciös hopp och lek i snön

Blev dock förvånad av tanken som slog mig på vägen hem. Läste för ett tag sen att stora djur överlever kyla bättre eftersom avkylningsytan blir mindre i förhållande till massan/volymen. Ungefär som att det tar längre tid för 40 liter vatten att frysa än det gör för 4. Men så kom tanken, är det alltid så eller finns det en punkt där ytan återigen blir större i förhållande till massan?

Motivationsnivån hos en femåring som försöker lära sig längdskidor är inte stor

Det lättaste sättet att räkna ut detta föreföll mig vara genom att räkna på formlerna för ett klots volym samt yta. Hade dock inte formlerna i huvudet då, något som irriterade mig något grymt, Faktist till den milda grad att jag var tvungen att hitta en formelsamling på internet och sätta upp en ekvation för det hela och ja, det stämmer, när radien på klotet ökar ökar volymen procentuellt fortare än ytan. Skänkte en tanke till matteläraren Lasse när jag satt där och klurade.

Kontoret

I övrigt har det väl inte hänt så speciellt mycket. Har fått lära mig ett nytt uttryck och fått en ny typ av människor att tycka mindre om dock: spinnfinnar.

Klart slut