Helgen

Folket på internatet

När man kliver in på internatet känner man en lukt... Så där till en början kan det vara svårt att sätta fingret på vad det är. När man träffar folket så förstår man vad det är: testosteron.
21 av 24 individer är nämligen killar... De andra är som ni kanske förstår tjejer. Tre tjejer på 21 killar är i vanliga fall dåliga odds, lägger man dessutom till att en är lesbisk och att en har pojkvän så ser det ännu sämre ut. Sen kan man släcka lampan helt med att tillägga att den sista inte går att prata med.

Däremot är killarna och de övriga två tjejerna jävligt trevliga. Dock kan skämt och samtalsämnen bli rätt grova... handlar sällan om nåt annat än fiske, jakt, tjejer och fest.
Tänker inte lägga ner någon större energi på att beskriva alla på en gång, dels för att det skulle bli tråkigt att läsa, dels för att jag är lat och vill gå och sova.
Vid närmare eftertanke tänker jag inte beskriva någon av dem just nu för kom på mycket roligare saker att skriva om.

Vi tog en tur över till Finland här om dagen, tänkte att vi skulle kolla upp lite i Ylitorneo, sådana där viktiga saker som mataffär, apotek, Alko, krogen och därefter vårdcentralen. Klev i alla fall in på mataffären och gick helt fredligt runt och tittade. Slutade med att vi skulle gå därifrån handlandes en glass. Självklart tog Henry kassan med tjejen i och började prata lite med henne. I den andra kassan satt en kuille i vår egen ålder och jag har aldrig sett någon stirra på en grupp människor med sånt hat i blicken.
Tydligen är inte svenskar i allmänhet och Naturguider i synnerhet allmänt hatade på fiska sidan då vi ses som en biljett bort från landsbygden... något som inte uppskattas av de lokala pojkarna.

Vi pallrade oss ia alla fall tillbaka till boendet och fick oss en middag serverad som inte gick av för hackor: blodpalt med bacon. Blodpalt för er som inte vet det är renblod blandat med rågmjöl, salt och vatten. Middagen intogs i sällskap av rektorn vars första ord var:
-Fina byxor ni har pojkar...
-Jo inte sant ( de sträckte lite på sig och mös )
- En liten räv på fickan på de där va?
-Jajjemän, spritt nya.
-Ja... vad synd att de är värdelösa här uppe då...

Tydligen duger alla dessa märkeskläder bara ner till en minus 20... när det kryper ner mot minus 45-50 ska man tydligen satsa på bomul, vadmal och läder så nu ska vi lära oss att tova, sticka och sy i läder... vem hade trott att det skulle visa sig vara en syjunta man åkt 100 mil för?

Första dagen

Så tog man då steget... Norrland... jävligt långt upp i Norrland.
1 timmes flyg och tre timmars buss från Arlanda. När man landade i Lule tänkte man ändå att det var nog inte så annorlunda mot Uppsala ändå, en småstad med storstadskomplex. När man sen åkt buss tre timmar till finska gränsen inser man att: 1 det finns en jävla massa träd och 2 det behöver inte bo särskilt många människor på ett ställe för att det ska få kallas stad.

Man klev av bussen på huvudgatan i Övertorne ( i princip enda gatan ) och bussen dundrade iväg. En känsla av "Jaha och nu då" infann sig. Älgade fram till första bästa person och frågade snällt:
-Ursäkta, men vet du var folkhögskolan ligger?
- Jo... (tystnad)
- Jaha vart ligger den då?
-Ditåt... (viftar lite vagt med handen)
- Så det är bara att följa vägen?
-Jo...
- Tackar tackar ( känner mig extremt hjälpt )
-Tschuu....

Så jag traskar glatt iväg åt anvisat håll... och inte fan var det bara att följa vägen, man var tvungen att svänga tre gånger.
Lyckades till slut hitta fram i alla fall och har nu fått ett trevligt rum.